Sunda Sara

Alla inlägg under december 2014

Av Sara - 31 december 2014 12:28

Tittar i mitt första album. Pappa och jag myser, leker och äter mat för första gången. En gång för längesen hade jag en närvarande pappa.

Ser foton på mig själv på 2årsdagen, oskyldigt lycklig över tårta och paket. Efter kalasen separerade mina föräldrar och jag miste min pappa. Han missade min uppväxt och vi har idag ingen kontakt.

Jag vill plocka upp barnet på bilden och trösta. Ta hand om. Inser att även om pappa försvann så fanns det människor som plockade upp mig. Mamma och mormor. Under alla år jag har sökt med blicken efter han som var frånvarande, när jag hela tiden hade andra som var närvarande. Andra som bekräftade hur värdefull jag var. Önskar jag hade valt att titta åt det hållet istället, men bättre sent än aldrig.

Öppnar även sonens album och blir så lycklig över min och pappans kärlek till varandra. Lycka över att min son har två engagerade föräldrar, oavsett hur saker och ting utvecklas mellan oss. Älskade lilla familj. Ni gör mig hel igen. Ni läker mig.

Av Sara - 31 december 2014 10:53

Ena stunden känns det bra, nästa är jag trött. Alltså inte sovtrött utan utmattningstrött. Det har varit lite mycket nu ett tag och jag har inte hittat balansen än. Inte fyllt på energin jag använt upp. Det jag lånat från reservtanken.

Idag är det nyårsafton och vi ska ha det lugnt och skönt. Det känns jättebra! Tidigare år har det varit jobbigt att inte ha planer, men i år är det precis vad jag önskar mig. Kravlöst, lugnt och mysigt med mina grabbar. Sambon ska laga mat och vi ska dricka lite skumpa. Umgås. Bebisgosa. Återhämta oss. Tänk att man lär sig till slut! Slutar kämpa emot och gör det vi vill. Det spelar väl ingen roll vad andra gör eller tycker. Jag har min lilla familj runt mig och det räcker gott.

Av Sara - 30 december 2014 20:47

Som gjort slut med en förälder?

Av Sara - 30 december 2014 19:43

Det slog mig att även om pappa är en skitfarsa så har jag en mamma som älskar och skyddar mig villkorslöst.

Dessutom är jag modig och stark som släpper taget om pappa när han bara gör mig ledsen och besviken.

Av Sara - 30 december 2014 15:27

Idag mår jag bättre. Har tagit mig ur min svarta bubbla och är ute i verkligheten. Jag vilade hela dagen igår och sov ostört i gästrummet inatt. Det var uppbrottet med pappa som spökade, som behövde bearbetas. Jag har inte orkat innan. Bara lagt locket på. Det gjorde för ont. Jag vågade inte plocka upp bitarna och titta på dem. Idag tog jag mod till mig. Synade alla svek. Vände och vred på allt elände. Det var inte så farligt som jag trodde. Det går att laga. Skadorna och såren han gett mig. Uppbrottet känns som rätt beslut. Det tog mig framåt i processen. Längtar tills jag får prata igenom det med min kurator.

Av Sara - 30 december 2014 15:23

Vår relation har inte varit i onödan. Även om det är tråkigt att det behövde sluta såhär.

För det första är jag glad att jag vet vem min pappa är, bara det är en pusselbit i att bli hel som vuxen. Jag vet mitt ursprung och släktens historia.

Jag vet också mer om mig själv tack vare att jag iaf till viss del känner honom. Vissa av hans egenskaper har jag ärvt. Vissa av hans livsval skulle jag må bra av att ta efter, iaf lite grann. Han är social, trevlig och lugn. Hans hem är ostädat och han är inte så mycket för att prestera. Hellre njuta och ha det bekvämt. Många bitar är rena kontraster mot mamma. Hennes driv, ordningssinne och ambitioner. Perfektionismen. Det är nyttigt för mig att se att man kan vara på olika sätt och leva på olika sätt. Allt är okej och man väljer själv. Det sociala har jag ärvt av båda. Drivkraften av mamma och lugnet från pappa. Förhoppningsvis kan jag finna en balans mellan perfektionismen och initiativlöshet.

Han säger att han älskar mig. Det är en oerhört viktig bit i det hela. Att jag fick ställa mina frågor och få svar. Även om svaren inte var de jag ville ha. Men ändå, trots engagemang och bristen av ansvar, så älskar han mig.

Det var aldrig mitt fel. Jag duger. Jag är värd att älska. Det är han som är skadad. Vingklippt fågel. Vet inte hur man gör som förälder och förstår inte hur han skadat mig genom sitt oengagemang och sin frånvaro. En väldigt stor pusselbit. Ja, han är en värdelös pappa. Nej, det är inte mitt fel.

Min pappa. Egocentrisk. Oansvarig. Barnslig. Glad i alkoholen. Flyr så fort minsta krav närmar sig. Alltid på hans villkor eller inte alls. Jag har försökt prata ut om det som varit, försökt börja om och utveckla vår relation och jag har erbjudit honom relation med min son. Han är inte intresserad. Det enda han verkar vilja är att träffas vid högtider, för resor och släktträffar. För mig är det fel ände att börja i. Det är som att fira jul med en bekant eller resa bort med en fikakompis. Högtider och resor gör jag hellre med min lilla familj eller med mammas familj som jag är uppväxt i. Som jag är familj med på riktigt. Så han vill inte vara med i min vardag och jag vill inte fira högtider med honom. Svårt att ha en relation då.

Av Sara - 29 december 2014 20:43

Sambon tycker jag ska sova i gästrummet. För att få ostörd sömn. Jag vill inte. Börjar gråta. Känner mig så otillräcklig som mamma. Tänker att så farligt är det väl ändå inte. Jag klarar sova hos min familj.

Landar. Inser. Sambon fick bli hemma från jobbet idag. Jag var för sjuk i utmattningen för att orka ta hand om sonen i fyra timmar. Helt slut. Ångestfylld. Panikattacker. OM jag sover själv. Inte är nära mitt barn så kanske jag kan få vara nära på dagen istället. Klara vara mammaledig halvtid, snart sjuttiofem procent. Sambon kan jobba. Jag är vuxen och har ansvar för ett barn. Jag får bita ihop, gråta ut otillräcklighets känslorna och sova i gästrummet. Göra det bästa av situationen och tacka Gud för min förstående sambo som tar så bra hand om bebisen på natten.

Av Sara - 29 december 2014 15:52

Smärtan i att vara för sjuk för att ta hand om min bebis. Att behöva vila i tystnad, samtidigt som jag saknar bebisen. Att behöva släppa kontrollen och omvårdnaden till någon annan och ta avstånd. Vara ifred. Inte orka. Inte ha tålamod.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11
12
13 14
15
16 17 18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards