Sunda Sara

Alla inlägg den 1 december 2014

Av Sara - 1 december 2014 16:49

Sitter hos en nära vän och pratar medan våra små avbryter konstant. Av någon anledning öppnar jag upp och berättar om min oro över att komma ut i jobb igen efter utbrändheten, min oro över att byta läkare igen och mina tankar kring hur försäkringskassan och arbetsförmedlingen fungerar... Sen är det som att jag ser allt utifrån, förstår hur hon hör det, hur jag själv hade hört det innan jag själv blev svårt sjuk. Det blev så tydligt att vi stod på varsin sida. Hon arbetsför och duglig, jag en glidare på staten som till råga på allt gnällde på systemet. Kanske tänkte hon inte alls så. Kanske är det bara mina egna fördomar. Mina fördomar om att jag borde vara tacksam och inte klaga. Att jag borde skärpa mig och bli frisk, jobba 100% igen.

Men jag vet ju innerst inne att utbrändhet inte är något man kan skärpa sig upp ur. Hade det handlat om vilja hade jag varit frisk för längesen. Såklart jag vill jobba och vara frisk. Jag tror inte det finns någon som vill vara sjuk.

ANNONS
Av Sara - 1 december 2014 16:20

Han gråter, somnar en stund, gråter, äter en skvätt och somnar igen. Låter honom sova i famnen nu. Undrar om han är påväg att bli sjuk? Jag och nu även sambon har varit förkylda. Bebisen har varit lite hängig och varm, men trodde han klarat sig i övrigt. Eller så är han övertrött efter att ha hoppat över att sova på förmiddagen.

Tycker fortfarande att det är så svårt att ta över vid 14. Har ingen känsla för i vilket stadie han är med mat, sömn och stimulans. Dessutom gör vi olika jag och sambon. Jag upplever att jag läser av sonen snabbare och tillmötesgår behoven snabbare. Sambon drar ut på det. Ploppar i nappen längre på morgonen istället för att gå upp och mata. Går ut och går när det passar oss vuxna istället för i det ögonblick sonen klipper med ögonen och börjar gnälla. Antagligen beror det på mig. Han försöker anpassa sig och sonen efter mig, så jag får optimal vila. Men det straffar sig senare när han går till jobbet och jag får ta över en gnällig och övertrött son. Men vem vet, kanske är han förkyld.

ANNONS
Av Sara - 1 december 2014 12:19

Kanske beror frustrationen inte bara på sambons arbetstider? Kanske är jag rastlös och understimulerad? Kanske klarar jag nu att göra något på förmiddagen och ändå ha sonen själv på kvällen? Kanske börjar jag bli redo för 75%?

Det känns så tråkigt och låst att bara vila fram till 15. Kanske är det inte det jag ska göra. När jag läser gammalt inlägg ser jag att jag verkligen behövde och uppskattade vilan på förmiddagen. Den kändes inte tung, tråkig och kravfylld.

Min sambos jobb är inte optimalt. Men kanske inte heller så dåligt som jag nyss fick det till (förra inlägget). Hur skulle det vara om han jobbade några timmar, kom hem på långlunch och sen jobbade igen? Avbrott, hade det varit skönt?

Ja, på längre sikt måste han byta jobb. För min och för sonens skull. Men det är inte så panikdåligt som jag först kände!

Jag vill inte bara vila och sen vara hemma med sonen. Jag vill göra roliga saker! Jag vill gå på öppna förskolan. Träffa andra föräldrar.

Jag har känt mig stark på slutet. Klarat och gjort mycket. Det är två år sedan jag gick in i väggen. Jag är inte heltidssjuk längre. Jag jobbade faktiskt halvtid för ett år sedan, med gravidmage. Så jag borde nu, när bebisen är ute och jag kommit in i mammarollen, minst vara halvtidsfrisk. Faktiskt kanske till och med sjuttiofemfrisk? Jag är rädd. Rädd att göra för mycket och falla igen. Låst i tankar om att jag inte är friskare än jag varit under återfallet. Men så är det ju faktiskt inte! Återfallet var ett återfall! En sjukperiod. Nu går den mot sitt slut och mynnar istället ut i den nivån jag tagit mig upp till i utmattningen. Jag hade sonen själv väldigt långa dagar innan. Det höll jag inte för. Men 75% känns faktiskt rimligt. Det var det jag ville sänka till när jag började falla, sen fick jag rådet att boosta upp mig själv ordentligt på heltid först och sen trappa upp via halvtid. Jag fick inte rådet att köra halvtid i all evighet.

Efter heltidssjukskrivningens fyra första veckor blev jag rastlös. Precis som nu efter tre veckor med halvtid. Kanske ska jag köra halvtid veckan ut och sen öka till sex timmar? 13-19?

Då kan jag fortfarande ta det lugnt på förmiddagarna med promenad och sen ensam i huset. Har utrymme att träffa sjukgymnasten också. Vi kan fortsätta dela på nätterna. Alternativt att sambon tar dem. Jag kan duscha o packa vagnen i lugn och ro. Det är oerhört stor skillnad på att sambon är borta 12:45- 19:40 än de tio och elvatimmarsdagar han förut var borta.

Jag och sonen gillar öppna förskolan. Vill gå på det. I så fall åker vi ungefär samtidigt som sambon och när vi kommer hem igen är det tre timmar tills sambon kommer. Förhoppningsvis är sonen trött efter stimulansen och sover en del av denna tid? Kommer jag bli helt slut av att vara iväg och sen ha tre timmar själv kvar? Hur ska jag veta utan att pröva? Går det inte så går det inte. Då får vi skaffa ett annat upplägg.

Och jul då? Vill jag köra 75% då? Sambon jobbar i butik och är inte ledig som andra. Jobbar snarare mer.

Av Sara - 1 december 2014 10:49

Det gör mig sjukare än jag egentligen är. 14-1830 var dåligt. De flesta öppna förskolor osv är på förmiddagen. Nu har tiderna blivit ännu sämre 15-1930. Vad fan ska jag och sonen göra då? Dessutom lördagar 10-1530. Halvtidssjuk och halvtidsmammaledig låter jättebra för mig, om man tänker att sambon skulle vara borta 8-1230. Piece of cake! Men att gå och snåla med energin hela dagen, för att sen ha sonen själv hemma på kvällen. Varje kväll. Om han hade ett 7-16 jobb kanske jag inte ens skulle behöva vara sjukskriven. Jag skulle iaf lätt klara 75%. Men nu. Dygnet blir upp och nervänt. Jag törs inte gå upp för tidigt på morgonen ifall det gör mig trött på kvällen. Som utbränd tenderar ju energin att ta slut framåt kvällen. Min energi räcker inte alltid hela dagarna som för andra. Jag hatar verkligen hans jobb.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11
12
13 14
15
16 17 18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se