Sunda Sara

Alla inlägg under maj 2015

Av Sara - 29 maj 2015 09:54

på första testet blev jag stressad, prestationsångestad och panikartad. Mitt första möte med jobb efter utbrändhet och föräldraledighet. På andra testet var jag lugn, noggrann och höll distansen. Jag är stolt över mig själv! Inte konstigt med ett återfall, men redan på andra hade jag hittat strategi och nytt förhållningssätt. Heja mig! Får jag inte det här jobbet så är det inte hela världen. Faktiskt. Det finns fler jobb!

ANNONS
Av Sara - 28 maj 2015 19:27

jag är ledsen, uppgiven, skäms och bävar inför att den potentiella arbetsgivaren ska ringa upp. Ett av testerna låg jag över medel på, det andra nästan under. Fan. Känner mig som en bluff. Sitta där på intervjun och påstå mig kunna saker, för att sedan misslyckas på testet. Min hjärna låste sig, stressen kom åt mig och jag kunde inte tänka klart. Egentligen ska jag vara tacksam att jag fick något rätt överhuvudtaget. Lärdom till nästa gång: skit i tiden! Gör noggrant och rätt, hellre fåtal korrekta än massa fel. Men jävla skit. Ville ha det här jobbet. Så himla mycket. Det var lösningen på så mycket. HR tjejen lät tröstande och förstående, men ändå utdömande. Typ som att nu blir det inget jobb för mig. Undrar om hon själv gjort testet?

ANNONS
Av Sara - 27 maj 2015 10:53

Jag har gått vidare i anställningsprocessen! Nu är det jag och två till kvar, som ska göra tester. Tester som kollar de kognitiva förmågorna, alltså det som slås ut vid utbrändhet. Jag vet att jag är smart, men jag vet inte om hjärnan låter mig nå kunskapen. Speciellt inte under tidspress. Det är under tidspress som utbrändheten fortfarande spökar ibland och låser hjärnan. Men jag klarar mycket nu och blir hela tiden mer stresstålig.

Jag har lovat mig själv att ställa allt till rätta. Det viktigaste löftet jag någonsin gett. I det ingår att byta arbetsplats. Det här är ett bra alternativ som känns rätt i magen. Jag är skyldig mig själv att anta utmaningen och göra testerna. Också skyldig mig själv att optimera runt dem, dvs få utrymme att repetera och sen få göra testet ifred. I tyst hus.

Men med det sagt! Det som är viktygt i livet finns kvar ändå. Kärlek, familj, vänner och natur. Jag är värdefull och viktig precis som jag är. Mitt värde hänger inte på det här testet eller det här jobbet. Och det kommer fler chanser. Alltid blir det en erfarenhet rikare och möjlighet till bättre testresultat en annan gång.

Av Sara - 24 maj 2015 23:10

Imorrn är semestern slut och sambon börjar jobba igen. Han har dessutom lagt in önskemål om fotboll med grabbarna, träning och att gå på svensexa. Och såklart bygga klart uteplatsen. Känner stressen och pressen krypa inpå mig. Hur mycket orkar jag? Vad är rimligt att göra som småbarnspappa? Otillräckligheten över att behöva neka honom fritid och egentid i den utsträckning han verkar vilja ha. Irritationen och surheten över att han är så krävande, att han inte kan ta det lite lugnt nu i småbarnslivet och frågan om varför han inte vill göra saker med mig hellre än med vännerna. Det är kväll, jag är trött och därmed negativ. Sova är vad jag borde göra. Eller kanske sätta hårt mot hårt. Jag vill också träna. Jag vill också träffa vänner. Jag vill också fixa projekt i huset. Oj så roligt det låter! Och, kanske borde jag också vilja gå på date med sambon, så vi inte tappar bort varandra i all egentid och bebistid.

Av Sara - 24 maj 2015 12:07

den här våren har jag verkligen utmanat mig själv. Byggt upp självförtroende efter utbrändheten. Då när allt raserades och jag kände mig värdelös började vi med självkänslan. Efter två års träning, terapi och vilja hade jag för första gången i mitt liv (?) en stadig självkänsla. Dock var det tidigare så starka självförtroendet på noll. Nada. Den här våren har jag utmanat självförtroendet och insett att jag visst kan saker, massa saker. Att jag orkar, att jag är frisk, att det finns vägar att gå som leder hela vägen fram. Jag kanske inte kan göra som förut, men det finns fullgoda alternativ. Bättre alternativ, roligare och mer livfulla.

Jag har planerat och genomfört både Ettårskalas och möhippa. Hurra för mig! Jag har varit på stora tillställningar som dop. Det hade varit otänkbart för två år sedan, även ett.

Heja mig. Heja mina framsteg. Min största önskan just nu: att jag får jobbet jag var på intervju för. Det är den sista pusselbiten, sen är jobbetgjort. Allt det jag lovade mig själv att fixa och ordna upp. Ställa till rätta. Aldrig mer köra mig själv in i väggen.

Av Sara - 19 maj 2015 12:16

Idag kommer min bror på pappas sida hit. Han har inte sett bebisen sedan han var nyfödd. Sån är vår kontakt. Han tryckte till på mitt dåliga samvete och fick en inbjudan. En bror som inte är något syskon mer än i biologisk synvinkel. En morbror som inte kommer lära känna mitt barn. I vilket fall trodde jag att jag skulle gå opåverkad genom den här träffen, men så slogs mitt tålamod för bebisen ut och jag gick undan en stund. Gråtfärdig. Varför ska jag använda min energi och tid åt en bror jag inte känner och inte heller har behov av att känna? Tänk om han säger något om pappa, jag orkar inte förklara mitt beslut om brytningen. Behöver få läka och få distans ifred. Jag har en bror och syster jag växt upp med, som jag har starka band till, som jag känner. Jag har inget behov av en till bror. Ska jag ändå hålla kontakten för hans skull? Ska jag låta det rinna ut i sanden? Avsluta och förklara? Fan. Värst är att det rör upp så mycket minnen, tankar och känslor från barndomen. Sånt jag vill lägga bakom mig. Men visst är man sin uppväxt och det kanske inte går att bara blicka framåt?

Av Sara - 14 maj 2015 10:18

legat vaken två mornar nu, vridit och vänt mellan typ 4-6. Familjen sover. När bebisen vaknar vid 7 är jag dödstrött. Känner mig stressad och pressad. Inbokade lekträffar, ett stundande Ettårskalas och plastbantning. Sambon vill bygga och jag känner stress över att ta hand om sonen. Hemmet är rörigt. Plast och damm överallt. Jag har inte kontroll över någonting och jag orkar inte heller komma ikapp idag. Denna ständiga kamp mot husets förfall. Den ständiga diskningen och röja upp i köket efter bebisens kladdande. Och tankar som maler om huruvida mensen kommer komma eller inte.

Av Sara - 13 maj 2015 16:58

ikväll ska två vänner ut och äta och ta ett glas, vill jag haka på? Det var verkligen evigheter sen. Efter svackan har jag fokuserat på att klara av vardagen. Börjat gå på öppna förskolan, lärt känna andra mammor med bebisar, gjort utflykter och på slutet även börjat göra saker på "lediga dagar". Från att fixa en normal vardag till att även fixa normal helg. Det är stort! Jag har även börjat göra stora saker som att gå på dop, arrangera möhippa och planera Ettårskalas. Otänkbart för två år sedan. Framstegen är enorma. Störst är kanske att jag varit på två jobbintervjuer. Idag har jag även pratat med två referenspersoner. Livet faller på plats och jag blir hela tiden friskare. Två områden jag inte återerövrat ännu är träning och vänner. Jag är ute och går varje dag, men skulle såklart må bra av att dra igång träningen igen. På lagom nivå. Yoga? Core? Åter till vänner. De är långt ner på priolistan nu, såtillvida de inte har barn och vill umgås när jag har sonen med. Men att lägga energi på vänner och mig själv på "fritiden" utan barn, har jag råd med det? Kanske är det liksom träningen något jag skulle må bra av i förlängningen. Vet bara inte om jag är redo. Vet inte om jag orkar just idag. Jag hinner. Jag har gjort så många framsteg på sistone att jag kanske kan unna mig att ta lugna kvällar. En dag är jag stark nog. En dag orkar jag. Långsamt är bäst när det gäller återhämtning från utmattning.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se