Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin relationer

Av Sara - 8 augusti 2015 10:48

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Rehaba. Familjen kommer ha det bra och mysigt och imorrn ses vi igen. Älskade familj.

Av Sara - 4 augusti 2015 09:30

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord och golv, saker överallt. Sandiga kläder, regnskydd, rena kläder som inte plockats undan, skor i överflöd. Full diskbänk.

Jag mår dåligt när det är såhär. När nivån sjunker för mycket. Min sambo har inga problem med det. Kan lugnt börja greja med något utomhus istället. Kanske har våra roller utvecklats så att han mår dåligt av en oklippt gräsmatta och otvättad bil, medan jag vill ha ordning inne. Vilka könsroller.

Kanske är det meningen att huset ska förfalla när man har småbarn. Kanske är det lika bra att jag vänjer mig inför hösten när jag jobbar och sambon är hemma? Kanske är det rent av så att det är annat som stressar mig och att mitt kontrollbehov kickar in som försvar. Kanske känns jobbstarten mindre skrämmande om hemmet är iordning och rent? Kanske är familjetid viktigare än ett rent hem? Kanske kommer det bli skitsunkit här hemma om jag inte håller efter, kanske blir det oöverstigligt till slut. Kanske är det då sambon börjar plocka? Har han någonsin plockat? Är jag för pedant? Men om jag mår dåligt är det kanske värt tiden att städa? Fast vill jag städa bort min sons barndom som min mamma gjorde med min? Hemma, men ändå aldrig tillgänglig.

Av Sara - 23 juli 2015 03:27
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 22 juli 2015 17:35
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 8 juli 2015 01:40

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till.

Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp dripp hela min uppväxt. Den ständiga kritiken. Nu även kritik av min mammaroll.

Vet man inte vem som bestämmer när barnet är ett år ska man inte tro att man bestämmer när de är femton. Hon tycker förstås att jag daltar för mycket. Kanske gör jag det? Hatar att hon kommer åt mig med sina kommentarer. Gör mig osäker i föräldrarollen. Jag vill inte vara som hon. Jag vill ge min son en annan uppväxt. Mer kärleksfull, utan kritik. Jag vill inte att han blint ska lyda. Se hur det gick för mig.

Av Sara - 7 juli 2015 20:22

det finns ett exakt ögonblick när jag går från den jag är tillbaka till den jag var. När pratet på tåget övergår till min hemdialekt och jag i ett slag blir osäker igen. Från världsvan, självsäker och nöjd med mig själv för den jag är. Till osäker, nervös och bakåt. Det är delade känslor av hemma och ångest. Att inte räcka till, inte duga som jag är, inte passa in och att vara fel. Mallen är så snäv här hemma, det finns inget utrymme för att andas. Det är ändå lustigt hur jag som vuxen och mamma klämmer mig ner i den där osäkra tonårsrollen. Idag träffade jag en barndomsvän och insåg att vi inte har någonting gemensamt längre. Jag insåg att det bara förstärker känslorna av osäkerhet. Jag klippte egentligen banden med hemorten när jag flyttade för tio år sedan och blev den jag är och vill vara. Snacka om rätt beslut!

Av Sara - 29 juni 2015 13:26
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 7 juni 2015 14:04

trött, less och slut. För mycket intryck och socialt. För mycket representation av mig själv. För många gamla värderingar och åsikter. För lite ork för att värja mig. Vill vara ifred, själv, i vila. Strunta i allt och alla och få återhämta mig. Bara vara kravlöst. Hemma hos mina föräldrar blir det ofta såhär. Det gör mig ledsen. Hemmet är inte trygghet och avlastning, utan passa in och göra rätt. Perfektionkraven och kritiken. Det sitter i ryggmärgen, svår att ruska av sig även om mamma flera gånger sagt att hon ändrat sig. Det är som om jag inte tror på de nya orden. De gamla har sagts så många gånger fler. Jag mår inte bra i min hembygd och har kanske aldrig gjort. Jag älskar min nya stad och är så glad att jag hittade mitt hem där. Huset, sambon, sonen och vårt liv. Skogen, nya lugna vänner och lagom av allt. Förlåtande, här och nu, kravlösheten och möjligheten att bestämma själv. Leva ett liv jag vill och som tillåter balans. Få må bra. Kanske borde jag sluta åka hem. Såsom jag omedvetet gjorde när jag började plugga. Jag var aldrig hemma och först nu förstår jag varför. Vad ska jag hem och göra? Bättre familjen kommer till mig och hälsar på. Min Borg, mina regler.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards