Inlägg publicerade under kategorin relationer
Jag och min nyfunna mammakompis har fikat, promenerat och fikat med våra bebisar idag. Och såklart pratat! Vi har pratat på riktigt. Allvarliga grejer. Barnlöshet. Moderskänslor. Sjukdom. För tidigt född. Anknytning. Kuratortider. Känslor vi skäms över. Höga skattningssiffror. Det tog emot först. Men ibland måste man satsa, investera. Det funkar inte om bara dem ena berättar, blottar sig och står sårbar. Det handlar om ömsesidigt förtroende. Hon är lätt att prata med. Det blir aldrig tyst. Samtalsämnena kommer av sig själva. Det är extremt högt i tak.
Men det tar energi att öppna upp om sitt innersta, tar energi att bemöta någon annans innersta. Jag orkar inte prata om sånt här varje gång vi ses. Det känns bra att lägga korten på bordet, lära känna varandras både glada och ledsna sidor. Men just nu är jag på jakt efter positiv input, glädjefyllt gänge. Ältat har jag gjort och känner mig klar med. Jag vill lämna barnlösheten och gå vidare. Lämna utmattningen och gå vidare. Vill leva i nuet. Njuta. Vara mamma. Älska och bli älskad.
Han gråter, somnar en stund, gråter, äter en skvätt och somnar igen. Låter honom sova i famnen nu. Undrar om han är påväg att bli sjuk? Jag och nu även sambon har varit förkylda. Bebisen har varit lite hängig och varm, men trodde han klarat sig i övrigt. Eller så är han övertrött efter att ha hoppat över att sova på förmiddagen.
Tycker fortfarande att det är så svårt att ta över vid 14. Har ingen känsla för i vilket stadie han är med mat, sömn och stimulans. Dessutom gör vi olika jag och sambon. Jag upplever att jag läser av sonen snabbare och tillmötesgår behoven snabbare. Sambon drar ut på det. Ploppar i nappen längre på morgonen istället för att gå upp och mata. Går ut och går när det passar oss vuxna istället för i det ögonblick sonen klipper med ögonen och börjar gnälla. Antagligen beror det på mig. Han försöker anpassa sig och sonen efter mig, så jag får optimal vila. Men det straffar sig senare när han går till jobbet och jag får ta över en gnällig och övertrött son. Men vem vet, kanske är han förkyld.
Är att jag och min sambo ska gå skilda vägar i framtiden. Hur klarar man av att bara träffa sitt barn varannan vecka? Uhhh, ryser av tanken. För att inte tala om att vara utan sambon. Mitt stöd i livet. Så många runtomkring som separerar med barn. Förstår att de inte hade gjort det om det fanns andra alternativ. Förstår att livet går vidare och blir bättre än innan. Men ändå. Bara tanken gör mig svimfärdig och illamående.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|