Sunda Sara

Senaste inläggen

Av Sara - 18 februari 2015 15:57

Det bästa vore om jag hinner få ett annat jobb innan jag blir gravid igen. Komma in i, behärska, bli trygg med och bli fast anställd. Sen påbörja syskonförsök. Och det där med att starta eget, skriva böcker, starta grön rehab, hålla i föredrag, utbilda om mig. Jag kan göra allt det. Senare. Efter småbarnsåren. Nu vill jag njuta av sonen och eventuellt ett litet syskon. Dessutom kanske det är bra att få distans till utbrändheten och barnlösheten innan jag börjar jobba med det. Få ha ett sorglöst arbete nu ett tag först, sen känna om jag gillar det och tycker det är skönt. Eller behöver mer.

Av Sara - 18 februari 2015 13:00

Det är mycket jobb i tankarna nu. Hur ska jag ta mig ut i arbete efter utbrändheten? Jag drömmer stort och smått. Tänker ibland att allt är möjligt och ibland att jag kommer bli fast på mitt gamla jobb i all evighet. Vet att jag måste ifrån mitt gamla jobb för att bli frisk. Vet att det inte gör något om jag misslyckas med något nytt, det är okej. Då har jag iaf provat.

Sur

Av Sara - 18 februari 2015 10:29

Igår gjorde jag massor och idag är jag sur. Sur, irriterad och hatisk. Antar att jag behöver lite eget utrymme, lite återhämtning. Balans, balans, jävla balans. Hade bebisen i princip hela dagen igår. På fm barnsäkrade sambon och jag hade sonen, sen jobbade sambon och jag hade sonen, sen handlade sambon och pratade i telefon och jag hade sonen. Mycket bebistid, inklusive matlagning och disk. Blev lite mycket. Å andra sidan. Rätt coolt att jag klarade det! Rätt häftigt att jag nu är såpass frisk! Kanske är det okej att gå undan en del idag och vila/rehaba?

Av Sara - 16 februari 2015 15:52

Ligger och tittar på min sovande bebis. Han är helt perfekt. Så ljuvlig. Jag har fortfarande svårt att fatta att han är här, att jag är mamma. Hans små fingrar med de små naglarna jag klippte imorse, hans böjda ögonfransar han ärvt av sin pappa, det stora huvudet med det glesa håret som börjar ta fart, den lilla randiga bodyn och nallen han tullar med innan han somnar eller somnar om. Min älskade bebis, jag är så tacksam för dig!

Av Sara - 16 februari 2015 15:23

Igår var jag och sambon på spa, det var förstås underbart! Sambotid och egentid, lunch utan bebis och varsin massage. Barnvaktandet gick jättebra. Vi hann både prata, vara tysta och även få vara själva en stund. Ljuvligt. Idag är kroppen tung och trött, säkert frigjordes massa under massagen som den jobbar med. Jag och bebisen har därför en lugn dag och jag sov en stund under hans sovpass faktiskt. Han har snart sovit två timmar, mycket generöst mot en sliten mamma. Fast sliten är nog fel ord. Nere i varv?

Av Sara - 16 februari 2015 10:26

Jag fick aldrig träffa dig, men mormor har pratat sig varm om hur snäll och barnkär du var. Hur glad du skulle ha varit i mig. Hon berättade att du var duktig på fotboll och att du en gång stod en hel kväll utanför mormors hus och väntade på att hennes föräldrar skulle släppa ut henne. Romantiker, familjefar och död alldeles för tidigt.

Ändå finns du mer och mer med i mina tankar, som en tröst. Jag ser framför mig hur du sitter och dricker kaffe uppe i himmlen och tålmodigt väntar på mormor. Hur du följt hennes och våra liv och beskyddat på avstånd. Hur du nu lite mer otåligt följer mormor under hennes sista år, hennes år på ålderdomshemmet. Snart ses ni igen. Jag tror också att du följer din lilla vackra flicka, min moster, i hennes kamp mot sjukdom. Hon har fått utstå mycket elände, både i relation och i sjukdom. Jag tror du ömmar för henne, förstår henne och så småningom även kommer få träffa henne alldeles för tidigt.

Jag tror att du vakar över oss och väntar där på andra sidan för att erbjuda trygghet och glädje. För att återförenas.

Alla föds och alla dör. Olika falla livets lott, men de flesta får göra det som är viktigt på riktigt. Dricka kaffe i solen, vandra i naturen och älska någon. Jag måste förlika mig med döden. Den har skrämt mig så länge, fastän den är helt naturlig och även oundviklig. Olycka, sjukdom, motgångar och död är en naturlig del av livet. Likväl som lycka, glädje, mirakel och kärlek.

Av Sara - 13 februari 2015 17:08

Funderar mycket på jobb och vad jag egentligen vill göra. Utbilda om mig? Bli lärare, kurator eller samtalskontakt? Starta eget och föreläsa om utbrändhet? Utbilda mig inom hälsa, stress och jämställdhet och jobba på företagshälsovård eller liknande? Ta mer studielån? Vilken lönenivå kan jag hamna på efteråt? Eller bli mäklare? Bara lägga till någon kurs till redan befintlig utbildning. Starta grön rehab i staden? Starta företag som gör kickoffer?

Förvirrad. Vad är rimligt? Vad är möjligt? Vad vill jag? Vad verkar kul? Stimulerande? Givande? Ekonomiskt försvarbart?

Av Sara - 13 februari 2015 02:55

Jag lever delvis nu. Från att ha varit helt körd i bott och oförmögen till något överhuvudtaget, så får jag ändå leva livet nu. Om än begränsat.

Begränsningen är dock tung. Det jag finner jobbigast är att hela tiden förklara begränsningen för andra. Nej jag kan inte ses då, är deltidssjuk och behöver vila. Hej jag måste ställa in idag, känner av utbrändheten. Det är så frustrerande att hela tiden begränsa och att så ofta göra det med publik. Frustrerande att inte få lägga det här bakom mig och gå vidare. Frustrerande att det tar så lång tid. Frustrerande att kunskapen om utbrändhet är så låg i samhället. Frustrerande att leva på ett annat sätt än alla andra. Frustrerande att veta att jag måste byta jobb för att bli frisk, men att ett nytt jobb kräver att jag är frisk från början.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards