Sunda Sara

Senaste inläggen

Av Sara - 25 februari 2015 10:30

Så drar tröttheten över mig igen, på det där utmattande sättet. Sådär så att jag dras mot underlaget och bara att resa sig upp är en oerhörd ansträngning. Idag ska jag till kuratorn. Kroppen protesterar, vill inte. Orkar inte. Tröttheten drar fram och försöker övertyga mig om att det bästa vore att bara lägga mig ner och blunda. Glömma allt och alla. Strunta i krav och den bestämda tiden. Strunta i kuratorn. Bara ligga ner och blunda. Göra ingenting, tänka på ingenting. Bara vara. Mina kroppsdelar känns förlamade, nästintill orörliga. Min hjärna har saktat ner och jag kan inte tänka. Dimman sänker sig över mig och den enda tanken jag kan formulera är vila.

ANNONS
Av Sara - 22 februari 2015 09:50

Börjar känna suget efter heltid på föräldraledighet. Börjar också känna sug efter jobb, nytt jobb. Är inte redo att släppa sjukskrivningen helt ännu, men tar det som positivt att jag börjar fundera på det.

ANNONS
Av Sara - 22 februari 2015 09:49

På onsdag är det dags. Hoppas hon inte ställer in. Nu vill jag ta tag i de sista punkterna och lägga det bakom mig. Har två större: förlossningen/första tiden och döden. Schyssta kontraster. Sen en del vardagssaker som jag får se om vi hinner med. Kanske lite jobbtankar också.

Av Sara - 21 februari 2015 16:11

Idag bjöd jag in grannen på spontankaffe efter att hon berättat att hon också är deltidssjukskriven. Det blev ett rätt djupt samtal, ett riktigt samtal utan fasad och yta. Samtal om stress, dålig arbetsmiljö, IVF, parterapi, psykologkontakt, vem är jag och vad vill jag, ego, bekräftelse, relation till föräldrar, vänner som inte stått pall och eget familjeliv.

Det är givande att prata med någon som förstår, givande att få förstå någon annan och stötta. Men det gör mig också trött. Trött av att rota i det onda och röra upp damm. Fokusera på tråkigheter. Öppna upp och inte veta om jag sagt för mycket? Blivit för privat? Tog och gav vi lika mycket?

Jag har tyckt att hon varit så klämkäck förut. Nu fick jag en annan bild. Gillar henne bättre nu, har haft svårt för den där fasaden innan.

Jag är lite rädd för konsekvenserna av att öppna upp. Tänker att jag måste hålla utbrändheten för mig själv för att få jobb. För att en arbetsgivare inte kommer anställa en fd utbränd. Att det skulle vara en nackdel för mig att vara så öppen, att det sprider sig för fort. Folk som känner folk.

Av Sara - 20 februari 2015 22:56

Han slits mellan vad jag vill och vad chefen vill. Mellan att ställa upp för familjen och jobbet. Vad han själv vill vet han inte och han blir väldigt pressad när jag ställer på och frågar. Vill han vara föräldraledig? Gå ner i tid? Byta jobb till bättre arbetstider för familjen? Jag är inte så säker på det. Han verkar vilja fortsätta livet precis som det var innan sonen kom. Han vill träna, träffa vänner, dricka alkohol, se på serier, spela fotboll och innebandy, gå på AW, jobba heltid och ställa upp extra på jobbet och pyssla med huset utan sonen. Jag är inte så säker på att han vill vara föräldraledig eller jobba deltid eller vabba för den delen. Han kommer göra det såklart, eftersom det är rätt sak att göra, men kanske gör vi honom olycklig? Eller så är jag bara trött, mörk och överdrivande ikväll.

Av Sara - 20 februari 2015 11:30

Bebisen är helt ut rutinerna idag. Så kan det gå när man stretchar sovtider dagen innan. Suck. Det var inte värt det. Igår var mycket press och stress och rubbande av rutiner. Det är så svårt. Vi behöver ju stimulans också, kan inte bara gå hemma och lunka hela dagarna. Sambon har konstiga arbetstider som blivit ännu konstigare av 75%. Bebisen har sovtider han mår bäst av, men såklart olika än andra bebisar. Det är verkligen svårt att få till lekträffar nu. Och jag blir helt ur gängorna när vi ändrar rutiner, jag har byggt upp mitt liv runt rutiner sedan jag gick in i väggen. Mår bra av att veta vad som ska hända och när och framförallt veta att det är lagom och att jag får min rehab. Inte behöva tänka till varje dag liksom.

Av Sara - 19 februari 2015 16:13

Träffade en vän idag som berättade om mormor som hämtar på dagis idag, mormor som hjälper till varje vecka i vardagen. Tänk vilken lyx! Det här är enda gången jag känner att det känns tungt att jag och sambon flyttat till en ny stad, långt från bådas föräldrar. Tänk att kunna få avlastning i vardagen, regelbundet och spontant. Vilket underverk det skulle göra för återhämtningen av min utbrändhet. Men nu trivs vi här. Älskar att bo här. Kanske borde vi skaffa betald barnvakt?

Av Sara - 18 februari 2015 20:05

Min hjärna spelar mig ett spratt. En kollega och dotter kommer eventuellt över imorn och jag har kommit på mig själv med orimliga krav. Hjärnan tror att det måste vara perfekt städat, perfekt plockat, perfekt lunch att bjuda på, perfekt iordninggjord bebis och perfekt iordninggjord mamma.

Två år efter smällen och jag kommer på mig själv med dessa tankar igen.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se