Sunda Sara

Senaste inläggen

Av Sara - 27 februari 2015 12:22
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 26 februari 2015 19:23

Idag är en jäkla bra dag! Jag är glad, pigg och har energi. Min bror och hans flickvän har hälsat på under förmiddagen, sen sov både jag och bebisen typ två timmar! Sen har vi gungat, diskat och plockat ihop här hemma. Jag trivs verkligen när det är fint hemma. Städat och framförallt uppröjt. Nu är sambon hemma och leker med sonen medan jag njuter av lite surftid. Vi är liksom i fas. Städat, handlat, maten för imorn fixad osv. Skön känsla. Det och dessutom få vara pigg!

Av Sara - 26 februari 2015 09:54

Att vara gravid, föda barn och första tiden med en ny bebis är ett oerhört viktigt och faktiskt tungt jobb. Inget man borde göra i förbifarten medan man fortsätter jobba för fullt, sköter hemnet och håller i sina sociala aktiviteter. Graviditeten borde vara tid för vila, återhämtning och skämma bort sig själv. Idag finns ideal om att jobba långt in i graviditeten, komma tillbaka i både form och till jobbet snabbt. Det är nedskärningar på både bm och läkare och helst ska man klara sig utan smärtlindring och utan speciellt mycket stöd från vården både under förlossningen och efteråt.

Jag skulle vilja att det var mer aktningsvärt och prestigefyllt att vara gravid och föda. Att samhället såg vilken stor uppgift kvinnan gör. Att det fanns utrymme för att gå ner i tid på jobbet och ta det lugnt under graviditeten, att det fanns ordentligt med personal på både förlossningen och BB. Att man fick stanna och vila upp sig en vecka efter förlossningen, med stöd, råd och ompysslande av bm och sköterskor.

Av Sara - 25 februari 2015 20:47

Finns den kvar? Jag tror det. Gömd under blöjbyten, tvätt, puréer och vaknätter. Har krupit undan i myshörnan på sonens rum, rymt från familjen, snott mig lite egentid. Började med massa tråkigt bearbetning övergick i att lyssna på låtar på Spotify. Gamla godingar jag dansat mig svettig till i alldeles för korta kjolar sent på nätterna. På den tiden när jag ägde världen, var sorglös och en väldigt glad tjej. Kanske har jag hittat henne igen. Kanske kan jag få känna mig fin och äga iaf en liten bit av världen någon lördagskväll igen. Såklart under mer ansvarsfulla former än innan som den mamma, husägare och sambo jag nu är. Men ändå. Få DANSA.

Av Sara - 25 februari 2015 20:30

Känns konstigt att gnälla över förlossning, amning och det sömnlösa småbarnslivet. Att vara missnöjd med mammakroppen. Efter år av barnlöshet. Efter IVFer, efter längtan om barn. Efter att ha välsignats med ett friskt gossebarn. Världens finaste. Världens bästa. Känns som att jag förråder honom med mitt gnäll. Är otacksam. Det är lyxproblem jag har. Den barnlösa versionen av mig själv är fly förbannad.

Av Sara - 25 februari 2015 16:47

Något jag har svårt att släppa är kroppens förändring. Det och att sambons är precis som innan han fick barn. Jag känner mig förbrukad, använd och ful. Rumpa och bröst hänger och magens sexpack känns långt borta. Jag har alltid varit lång, smal och snygg. Nu känner jag inte igen mig själv i spegeln. Det känns som en främling tittar tillbaka. Helt plötsligt förstår jag folk som opererar sig.

I spegeln finns en trött, osminkad mamma med frissigt hår som växer i tussar. Utslag har hon också och sminkar hon sig kommer eksemen. Ska jag bara gilla läget? Jag är ful och oattraktiv nu, min skönhetstid är över? Går det att träna sig tillbaka? Hur ska jag orka det som utbränd?

Fan. Jag trivs verkligen inte med mig själv.

Av Sara - 25 februari 2015 16:40

Det jobbigaste var inte att föda, att ha smärta eller det intima. Det jobbigaste var att vara så utlämnad och i behov av hjälp medan förlossningen var överbelastad. Jag är övertygad om att jag hade haft en positiv upplevelse av förlossningen om bara bm hade varit närvarande, stöttande, coachat och sett till att ge mig smärtlindring i tid istället för att säga "jag kommer snart" och hela tiden lämna mig ensam. Samma sak på BB. De pratade om att lägga mammor i korridoren, papporna fick inte vara kvar och ingen lugn och ro fanns att få. Kvinnor skickades till andra sjukhus med värkar eftersom det var överfullt. Jag ville bara hem, så att jag kunde vila någon gång.

Och den strulande amningen, stygnen jag oroade mig över och alla frågor om bebisen som vi stod själva med mitt i natten. Tänk ändå om det varit som förr när mamman låg på BB i två veckor och VILADE medan bm tog hand om bebisen. Undrar hur många färre depressioner det var då?

Av Sara - 25 februari 2015 16:26

Jag börjar känna ett stort behov av att gå vidare. Sluta älta gamla oförätter. Trampa upp en ny stig och komma vidare.

Vi pratade om förlossningen idag hos kuratorn, till vilken nytta? Ja jag kände mig ensam, ja det gjorde fruktansvärt ont, ja första tiden var hemsk, ja jag fick en förlossningsdepression i början som jag faktiskt själv tog mig upp från, ja vi tog emot besökare för tidigt. Och nu har jag sagt allt högt. Om vi blir gravida igen är det såklart aktuellt att komma ihåg och vara tydliga med vad vi vill både på förlossningen och sen hemma. Vara tydlig med att jag vill ha lustgas, vara tydlig med att besökare får vänta-även mormor/farmor, osv. Men vad hjälper det att prata om det? Om två veckor ska vi ses igen och bena vidare, men jag tror inte jag vill det. Jag vill lägga det bakom mig.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards