Sunda Sara

Alla inlägg under november 2014

Av Sara - 16 november 2014 19:34
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Sara - 16 november 2014 12:54
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Sara - 15 november 2014 21:01
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 14 november 2014 19:33

Det här är en varannandagsvecka! Idag har det varit lugnt, men imorn blir en lång dag. Misstänker att jag kommer få en dålig natt igen. Pga rädsla att inte fixa morgondagen. Förväntansoro i sin renaste form.

Går det inte så går det inte. Då får sambon komma hem och stödja upp. Oavsett. Jag är dock starkare än jag ibland tror. I stunden klarar jag allt. Kanske blir jag trött och ångestfylld efteråt. Men i stunden går det. Söndagen är vilodag.

Av Sara - 14 november 2014 12:37
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 14 november 2014 08:45

Inatt har jag sovit 7 timmar i sträck. I gästrummet. Med öronproppar. Lycka! Jag är så tacksam att jag slapp ångesten vid 3tiden.

Känner mig dock ändå mör. Ont i hjärnan. Det var en ansträngande dag igår. Idag behöver jag lugn. Lugn. Natur. Motion. Mat. Vila. Bebisgos. Vara snäll mot mig själv.

Av Sara - 13 november 2014 12:45

Har vi nu påbörjat vår resa till mormor. Jag saknar henne. Är rädd för att ett besök behöver ske nu, för att inte bli för sent. Var där för fem månader sedan. Redan då var hon mycket sämre.

Det vore förstås klokare att stanna hemma, med tanke på att det är upptrappningsvecka.

Av Sara - 13 november 2014 05:25

Sambon och bebisen sover sött. Jag har varit vaken i två timmar. Mellan 03-05. Tankar som snurrar. Om allt. Om inget. Två nätter i rad nu. Eller gick det en natt mellan?

Upptrappningsveckan gör sig påmind. Jag hör kuratorns ord eka i huvudet. Om att skära ner på allt annat vid upptrappning. Hushållsarbete. Vänner. Släkt. Aktiviteter.

Jag har inte gjort det. Planerade till och med en större utflykt med familjen imorn. Resonerade med hjärnan. Intressant att jag fortfarande ger den det förtroendet.

Kroppen säger ifrån och jag har äntligen lärt mig att se signalerna. Svårt att somna om är en signal. Att fortfarande vara vaken efter två timmar är en ännu starkare signal. Ta det lugnt nu, snälla.

Det är svårt att få en bebis mitt i återhämtning från utbrändhet. Bebisen vaknar på nätterna och jag hör varje vändning. Biologi? Sambon är inte alls lika lättväckt. Även om sambon tar nätterna nu, stoppar i napp och matar med flaskan, så vaknar jag. Vaknar och känner ibland smärtan över att inte få trösta och nära mitt barn. Jag vill vara den som finns där på natten. Vill inte låta sjukdom stå mellan mig och min bebis.

I vilket fall vaknar jag och har problem med att somna om. Hade jag kunnat sova hela natten annars? Är det bebistiden eller utmattningen? Eller är det just kombinationen?

Nu har jag lagt mig i gästrummet. Lugnt. Svalt. Kravlöst. Samtidigt sliter det i bröstet att inte vara nära min bebis.

Kommer det någonsin bli bra? Jag vet förstås att tankarna är mörkare såhär på natten/tidig morgon. Det är som allra mörkast just nu.

Och 25 mil bort är min sjuka mormor som jag så gärna vill träffa.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
<<<
November 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se