Sunda Sara

Alla inlägg den 9 november 2014

Av Sara - 9 november 2014 15:45
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Sara - 9 november 2014 15:30

1. För långa dagar.
2. Obearbetade saker.
3. Barnlösheten är över- slutligen släppte spänningarna och oron jag haft i  3,5 års tid.
4. Jag släppte arbetet med mig själv bitvis.
 
Plan:
1. Sambon kör halva dagar en period och sen 75% resten av tiden innan dagis. Förhoppningsvis byter han även jobb!
2. Tillbaka till terapistolen. Efter jul- och nyårshelgerna ska allt som behöver vändas ut och in. Bearbetas. Accepteras. Frigöras från.
3. Vila och andas. Han är här nu vår älskade unge. Inga syskonförsök förrän jag hittat balans med mammarollen, jobb och fritid. 
4. Planera in ensamtid. Kanske ha kontinuerlig kontakt med både sjukgymnast och kurator ett tag framöver, för att inte glömma bort mig och hamna i gamla prestationshjulspår igen? Hitta ett sätt att träna? Ta promenader ensam. Skicka ut familjen och vila i tystnaden i huset. Gör avslappningsövningar. Kanske har sjukgymnasten tips på alternativ? Har tröttnat lite på dem jag har. Kanske beställa hem någon cd? Gå på massage? Börja med yoga? Se till att ha tid för eftertanke och bearbetning. Bada? Gå på spa med sambon? Klura ut vad jag behöver för att må bra och för att bli friskare. Frigöra tid både för att klura, känna efter och göra de saker jag behöver.

ANNONS
Av Sara - 9 november 2014 15:15

Ja, hur ska det egentligen bli efter både sjukskrivning och föräldraledighet? Frågan har hållit mig vaken många nätter och en lösning har känts långt borta. Tog en promenad för att rensa huvudet och plötsligt insåg jag att jag är rädd. Livrädd för vad som händer om jag inte lyckas komma ut i jobb igen. Tänk om jag inte kan försörja mig! Sen har jag inte vågat tänka längre. Nu tvingade jag mig dock till "vad är det värsta som kan hända". Det är en tanke vi perfektionister sällan ställer oss, men en mycket sund tanke för att få perspektiv på saker och ting. I mitt huvud utformade jag plan A, B , C och om allt går åt skogen D. Börjar bakifrån:

Plan D - 
Scenario: Jag klarar varken av mitt gamla jobb eller lyckas hitta något nytt. Alternativt klarar inte av det nya heller. Försäkringskassan vägrar ge mig varken sjukpenning eller sjukpension, jag står helt utan arbetsförmåga eller ersättning från det sociala skyddssystemet. 
Lösning: Vi klarar oss på min sambos lön och vi har föräldrar som kan backa upp samt ett buffertkonto. Skulle situationen kvarstå lång tid kan vi alltid sälja huset och få loss pengar samt flytta till något billigare. Vi har trots allt det viktigaste- varandra. Skulle något hända min sambo (gud förbjude) eller vi skulle separera, så finns fortfarande pengar i huset och jag har föräldrar som skulle ställa upp. Om mina föräldrar inte är ett alternativ skulle vänner ställa upp. Jag och min bebis skulle aldrig hamna på gatan eller gå hungriga.

Plan C - jag klarar inte av att jobba, varken på gamla jobbet eller ett nytt. Om detta hemska scenario uppstår så skulle jag antagligen få sjukpenning och i längden sjukpension. Såväl läkare som handläggare på försäkringskassan har faktiskt varit bra hittills och skulle förstå att det är för att jag inte KAN och inte för att jag är lat eller annat.

Plan B - jag går tillbaka till min gamla arbetsplats. Ser till att få eget rum och väldigt enkla administrativa arbetsuppgifter. Börjar lugnt på kanske 25% och trappar mig upp till förhoppningsvis 75%. Kanske 50%. När jag är stabil oh klarar av nivån en längre period, då söker jag mig ett nytt jobb. För jag vet, jag kan inte bli helt frisk förrän jag bytt arbetsplats. Men kanske är det inte så dumt att använda min gamla arbetsplats som språngbräda/rehabställe. De har trots allt rehabansvar och jag kommer få en bra lön för enklare administrativt arbete.

Plan A - jag söker och får ett nytt jobb. Börjar om någonannanstans! Endera något okvalificerat, exempelvis hemtjänste, lager etc. Eller kanske något inom min utbildning men halvtid. 


Det är för tidigt att söka jobb/ planera med nuvarade arbetsgivare / hitta lösning nu. Jobb är inte aktuellt ännu. Just nu vill jag njuta av och fokusera på min bebis. Vara föräldraledig och hitta balans, rutiner i det. Skulle jag blanda in jobb nu skulle det ta allt fokus och energi och jag skulle missa stunder med mitt barn. Det är det inte värt. Jag blir hemma tills det blir dagis, då är det dags för mig att ta mig vidare till nästa steg. Så om dagis är aktuellt i september nästa år, betyder det att jag behöver säga upp mig juni 2015, om de nu kräver uppsägningstid. Vilket jag inte tror att de gör. Dessutom kanske jag kan få tjänstledigt för att prova nytt jobb och bli friskare. Men lite framförhållning kan nog vara bra, med tanke på sommarsemestrar. Skulle jag kunna landa i att jag låter allt det här bero fram till april 2015? Då har jag gott om tid på mig att leta jobb, planera med min nuvarande arbetsgivare, får läkare och försäkringskassa med på tåget och självklart få stöd från min kurator. Dessutom skulle det ge mig fem månader av lugn, med fokus på bebis och på min rehabilitering. Kan jag unna mig själv det? Kan jag vila i att allt kommer lösa sig på något sätt? Att även om det inte blir som det var tänkt så kan det ändå bli bra? Jag vet ju att jag har alternativ. A, B, C och faktiskt även D. Det viktigaste är ju ändå inte att prestera/jobba eller att ha mycket pengar. Så länge vi har varandra och har råd att köpa det nödändiga så kan vi vara lyckliga. Det bästa i livet är gratis. Kärlek. Naturen. Promenader. Bebisgos. Sambokramar, Kaffe i solen (okej kostar några kronor). Spela spel. Umgås med vänner. 


Sammanfattning till mig själv:

I april 2015 kan jag börja fundera på hur jag vill göra med jobb. Jag har mitt gamla jobb att luta mig tillbaka mot om inget annat dyker upp/känns bra. Om jag inte klarar jobba överhuvudtaget finns sjukpenning och sjukpension. Om jag nekas detta så klarar vi oss på min sambos lön. Vi har buffert, pengar i huset och föräldrar som ställer upp om det behövs. Det kommer inte bli omöjligt. Det är tungt att inte veta hur det blir, att låta det hänga i luften, att vara positivt inställd till en osäker framtid. Men motsatsen, att veta hur hela livet ska bli hade varit värre. Det är en viss tjusning att inte veta vad som väntar, kanske händer något jättekul!

Dessutom är det viktiga att vi har varandra. Prestationer och pengar är inte viktigt.

 

Av Sara - 9 november 2014 15:15

Mitt i allt så är mina dagar väldigt långa med bebisen. Sambon jobbar till nästan 19 på kvällarna. Vid 16 någongång är jag egentligen trött, men biter ihop. När han väl är hemma är det ett marathon med matlagning, disk och flaskdisk, ta hand om bebis och i säng. Det blir ingen paus/ avlastning förrän vi lagt oss. Då har sambon första nattpasset till 04, sen är det jag som stoppar i napp och matar om det behövs. Så rent krasst har jag bebisen från 04 till typ 23. Jag förstår att det kanske ser ut så även i andra hem och att många mammor till och med tar hela natten. Dvs 24 timmar om dygnet. Men de mammorna är säkert trötta. Och framförallt är de inte utbrända. Jag har inte reservkrafter som andra har, jag har mitt glas med energi och när det är tomt är det tomt. Kör jag på ändå kommer räkningen i form av förlamande trötthet, ångest, sömnproblem, irritation, mörka tankar osv. Störst av allt, jag blir avtrubbad och uppskattar inte min bebis. Ser honom som ett krav och inte som den ljuvliga fantastiska lilla sötnos han är.
 
Detta är inte hållbart. I backspegeln ser jag det tydligt. 
 
Nu har jag varit sjukskriven 5 veckor snart och sambon föräldraledig. Nästa vecka börjar han jobba halvtid och vi ska sakta snurra igång hjulet igen. Men vi måste göra annorlunda den här gången. På något sätt hitta balansen så jag slipper falla och resa mig hela tiden. Upp och ner som en jojo. Jag måste få finnas med mina behov varje dag. Känna att varje dag går ihop sig energimässigt. 
 
Vi ska försöka få till att min sambo gör 4 timmar om dagen under halvtidssjukskrivningen. Timmarna kommer antagligen i så fall bli 14-18:15, inte det bästa för att få till rutiner men betydligt bättre än att varva hela dagar och hela lediga dagar. Måste få bort jojoeffekten. 
 
Den långsiktiga lösningen är nog att han byter jobb. Skaffar ett 7-16 jobb. Tänk vilken skillnad! Då skulle jag och bebisen sova bort första timmarna, få bra dygnsrytm och hela familjen få utrymme på eftermiddagarna/kvällarna. Tänker även efter föräldraledigheten, när det ska hämtas och lämnas på dagis och fixas med middag och läggning. Om min sambo jobbar kvar kommer det mesta hamna på mitt bord. Inte sunt! 
 
I vilket fall. När han nu börjar jobba halvtid behöver jag stålsätta mig att inte göra några hushållssysslor. Mammaledigheten ska ägnas åt bebisen och inget annat. Ta det lugnt med honom, gå promenader och kanske besöka öppna förskolan. Ingen tvätt, städning, diskning, matlagning eller plockande! Inte heller fixande/läsa på/shoppa till bebisen. Det tar mycket på hjärnan. Allt hushållsarbete osv får vi göra gemensamt när sambon inte jobbar. Alternativt att han får sköta allt sånt. Prio nu är att jag ska hålla balansen när det gäller energin. Inte dippa ner i det svarta hålet i tid och otid.  Klara av att vara mammaledig halvtid och njuta av det. Må bra. Det mår hela familjen bra av.
 
Jag får ta det utrymme jag behöver, bara av den enkla anledningen att jag behöver det ❤️

Av Sara - 9 november 2014 15:15
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 9 november 2014 15:15

Nu är det rätt rörigt i huvudet. Det är inte bara att vara sjuk. Många inblandade som behöver redogörelse för hur jag mår och vad jag behöver. Något jag knappt vet själv. Tänk vad enkelt när man ex bryter ett ben och läkaren berättar och bestämmer hur länge gipset ska vara på och sjukgymnasten bestämmer rehabersättning övningar och tempo. Nu är det upp till mig att avgöra vad jag behöver och när, gärna veta i förväg. 
 
I vilket fall. Igår pratade jag med läkaren. Idag har min sambo haft möte på sitt jobb. I eftermiddag kommer försäkringskassan ringa. Puh. Jag och min sambo kallar det för halv grisvecka. Massa saker som tar energi, är utlämnande och jobbigt. Men nödvändigt för att få tid och ekonomisk möjlighet till rehab. Beta av dessa saker för att sen få ägna mig åt saker som gör mig friskare.
 
Sambons arbetsgivare verkar gå med på halva arbetsdagar nu under min halvtidssjukskrivning. Skönt. Hoppas fkassan medger sjukpenning. 
 
Läkaren kan inte så mycket om utbrändhet, vilket jag förstått är vanligt. Hon babblade om att alla småbarnsföräldrar är trötta. Verkade gå med på att sjukskriva 75% i ett par veckor efter att halvtidssjukskrivningen gått ut. Men inte mer. Däremot var hon som vanligt väldigt pigg på att skriva ut tabletter. Måste vara väldigt frustrerande för henne att jag hela tiden säger nej till tabletter. Konstigt när man tänker på det. Jag är alltså bara trött pga bebisen enligt henne och det kan hon inte sjukskriva mig för. Men hon kan medicinera mot trötthet under småbarnsåren? Är det inte värre att medicinera någon som inte är sjuk, än att sjukskriva någon som inte är sjuk? Fast sjuk är jag ju. Det är bara hon som inte förstår och accepterar att det tar TID att bli frisk efter en smäll in i väggen. Strunt samma. Hon ska sluta på jobbet, så efter nästa telefonsamtal i slutet av november är vi färdiga med varandra. Och jag ska alltså starta om med en fjärde läkare. Suck...
 
Ska iaf fråga fkassan i eftermiddag hur de ställer sig till sjukpenning på 25% en längre period. Handläggaren där är mer insatt i utbrändhet än min läkare. Lite lustigt. 

Av Sara - 9 november 2014 11:15

Jag började mitt bloggande på en annan bloggplats. Eftersom det inte gick att lösenordsskydda enstaka inlägg där valde jag att flytta till bloggplatsen.se. I vilket fall har jag flyttat med de inlägg jag hann göra på den andra adressen och samtliga hamnade på datumen 9 och 10 november. Så dessa är lite huller om buller och inte på det datum jag skrev dem från början.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
<<<
November 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se