Sambon och bebisen sover sött. Jag har varit vaken i två timmar. Mellan 03-05. Tankar som snurrar. Om allt. Om inget. Två nätter i rad nu. Eller gick det en natt mellan?

Upptrappningsveckan gör sig påmind. Jag hör kuratorns ord eka i huvudet. Om att skära ner på allt annat vid upptrappning. Hushållsarbete. Vänner. Släkt. Aktiviteter.

Jag har inte gjort det. Planerade till och med en större utflykt med familjen imorn. Resonerade med hjärnan. Intressant att jag fortfarande ger den det förtroendet.

Kroppen säger ifrån och jag har äntligen lärt mig att se signalerna. Svårt att somna om är en signal. Att fortfarande vara vaken efter två timmar är en ännu starkare signal. Ta det lugnt nu, snälla.

Det är svårt att få en bebis mitt i återhämtning från utbrändhet. Bebisen vaknar på nätterna och jag hör varje vändning. Biologi? Sambon är inte alls lika lättväckt. Även om sambon tar nätterna nu, stoppar i napp och matar med flaskan, så vaknar jag. Vaknar och känner ibland smärtan över att inte få trösta och nära mitt barn. Jag vill vara den som finns där på natten. Vill inte låta sjukdom stå mellan mig och min bebis.

I vilket fall vaknar jag och har problem med att somna om. Hade jag kunnat sova hela natten annars? Är det bebistiden eller utmattningen? Eller är det just kombinationen?

Nu har jag lagt mig i gästrummet. Lugnt. Svalt. Kravlöst. Samtidigt sliter det i bröstet att inte vara nära min bebis.

Kommer det någonsin bli bra? Jag vet förstås att tankarna är mörkare såhär på natten/tidig morgon. Det är som allra mörkast just nu.

Och 25 mil bort är min sjuka mormor som jag så gärna vill träffa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...