Fem dagar över tiden... Men tja, jag tog ett test i förrgår som var vrålnegativt. Ni som varit i karusellen av IVF vet vad jag menar. Det fanns inte ens en ynka antydan till två streck, utan endast ett jävligt svagt minus. Trodde tester skulle få graviditet ur skallen på mig. Men alltså mensen har fortfarande inte kommit och jag börjar bli sugen på att testa igen. Med morgonurin den här gången. Men testen är slut. Känns dumt att gå och köpa, bars för att få ett minus. Jag trodde jag stod över sånt där nu. Vi har ju fått vårt längtansbarn och vill egentligen inte ha syskon än. Men åh, tänk känslan av att lyckas själva. Utan läkare och sprutor.

Kroppen är ömtålig, skör och känslig. Överansträngning. Behöver vila. Lätt feber, huvudvärk och rinnande näsa. Förkyld och utbränd. Yaj.

Bebisen är gnällig. Förkylningen håller på att bryta ut på honom också. Märker att han är pappig. Det är bra att de två knyter starka band. Lustigt bara att han endera är mammig eller pappig. Det är som om han bara har plats för en av oss överst på listan. Tar inte åt mig. Vet att den som omvårdar han mest blir favvon. Innan sjukskrivningen var det jag. Nu pappan. Kanske jag igen ju mer pappan jobbar?

Bebis, pappa och svärföräldrar är på promenad och jag får en tyst stund i huset. Jag behöver det verkligen.

Jag tog mig genom dagen. Fy satan vad dåligt vi sov inatt. Bebis vaknade titt som tätt och till slut kunde jag inte somna om. Dessutom bröt en förkylning ut. Kanske pga den dåliga nattsömnen?

När sambon gick till jobbet imorse visste jag inte om jag skulle klara dagen. Klara ta hand om bebisen. Men det gick! Jag klarar mer än jag tror. Jag har återfått reservbatteriet igen. Viktigt nu att komma ihåg att återhämta mig. Stress och överbelastning är inte farligt så länge man är noga med återhämtningen.

I vilket fall klarade jag dagen utan att gå ner i mörka tankar. Tog en timme för mig själv när sambon kom hem. Välbehövligt. Har varit trött ikväll, men ändå mått okej. Min och bebis promenad tidigare idag gjorde också susen.

Heja mig!

Huvudvärk, törst och ömmande bröst. Hann tänka tanken, det känns som om mjölk rinner till. Igår sov jag eller snarare slumrade flera gånger trots bra nattsömn.

Gick raka vägen hem och kollade almemackan. Mensen är två dagar sen. Herregud. Tänk om jag är gravid. Väldigt blandade känslor virvlar runt. Glädjen är störst. Ett barn är en gåva, en stor gåva inte alla förunnat. Vår lilla son fick vi kämpa för i tre år. Utredningar, behandlingar och nederlag. Tänk att slippa allt det och ändå få ett syskon. Rädslan är också stor. Hur sjuk skulle det göra mig att gå igenom ytterligare en graviditet, förlossning och första tid med bebis. Samtidigt som jag har sonen att ta hand om. Skulle det förlänga sjukförloppet. Skulle jag kanske göra mig själv så sjuk att jag inte blir frisk igen. Och hur ska det gå till rent praktiskt och ekonomiskt. Bli sjukskriven igen. Får jag verkligen belasta det allmänna såhär. Finns inte ett eget ansvar att se till att inte bli gravid när man är på gränsen så som jag är. Min kurator kommer inte bli nöjd. Hon struntar nog i det allmänna men tänker på mig.

Samtidigt. Det är antagligen falskt alarm. Jag vet hur ologisk kroppen kan vara. Vet att signaler inte betytt något förut. Vet att vi har svårt att bli gravida. Någonstans innerst inne känner jag att det skulle vara för enkelt. Bli gravid bara sådär. Oplanerat. Det är sånt som bara händer andra. På gott och ont kommer vi antagligen få gå igenom ivfträsket igen.

NÄR mensen kommer är det jag som fixar preventivmedel! Jag vill inte gå runt och fundera på det här varje månsdsslut.

Idag har jag och bebisen varit på stan! Hälsade på på en kompis jobb en kortis för att få se hennes fina gravidmage. Åh så skönt det är att vara genuint glad för hennes skull! Sen gick vi några ärenden och avslutade med att fika med en jobbarkompis. Såhär i efterhand inser jag att det blev lite mastigt. Nästa gång får jag välja. Fika eller shoppa. Men jag kan ju inte veta innan jag provat, så skuldbelägger inte mig själv för det.

Imorn är sambon ledig! Vilket betyder vilodag för mig.

Det tog oss tre år att få vår älskade pojke. Den ofrivilliga barnlösheten åt upp mig inifrån. Jag gnagdes ner bit för bit av tanken på att leva ett liv utan barn. Kunde inte se hur folk gick vidare efter fruktlösa försök. Vidare till att leva igen, hitta en mening utan barn.

Såhär i efterhand, med en ljuvlig 6månaders kan jag se att barn inte är lösningen på allt. Det går att bli lycklig utan barn och att njuta fullt ut av livet. I många lägen är det till och med enklare, roligare och spontanare utan barn. Man kan resa vart som helst, ta sovmorgon, jobba/träna//träffa vänner ofta och har mer tid för kärleken. Tidigare kunde jag inte förstå folk som frivilligt valde bort barn, tänkte att innerst inne vill de ha barn. De kommer ångra sig. Eller gör det redan. Vilken konstig syn.

Missförstå mig rätt. Jag älskar min son. Mer än något annat. Han är det ljuvligaste och bästa jag vet. Jag väljer honom före allt det där andra. Tusen gånger om. Jag är så fruktansvärt lättad, tacksam och lycklig över att han kom till slut. Men insikten har slagit mig att det hade blivit bra ändå och att alla faktiskt inte vill ha barn. Och det är okej. Man får fortfarande dras med sig själv och sina problem. Barn är ingen lösning på allt.

Har vi varit på idag! Jag gick dit själv, skönt att slippa ha en fast tid och roligt att prata med olika mammor väl på plats :) Bebisen gillar det. Jag också. När vi kom hem blev det mat och sen somnade han efter en stunds vaggande i bärselen.

Det är så mycket lättare när energi finns. Det blir en god spiral på något sätt. Både jag och bebis får stimulans. Båda vill vila/sova när vi kommer hem. Åh, jag hoppas verkligen att jag klarar gå på öppna förskolan, att det inte är för mycket för utmattningen. Det är så jobbigt att vara hemma med bebisen och gå på sparlåga. Han blir understimulerad, uttråkad och gnällig. Jag blir less, trött och irriterad. Drömmen vore att orka göra en utflykt per dag, några timmar. Tänk vad roligt! Både för mig och bebisen.

Ikväll är det förresten Big Bang! Älskar den lättsamma serien. En av få saker jag kan titta på här och nu, men inte påverkas av senare.