Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin bebis

Av Sara - 18 november 2014 09:09

Irriterad igen. Gått upp 8 istället för 10. Påväg till sjukgymnasten. Pratade vid frukosten om att sambon vill träffa sina föräldrar. Glömde sjykgymnasttiden förra veckan. Det är grått och tråkigt ute. Min vän kan inte följa med till öppna förskolan idag. Eksemen värmer och irriterar huden. Obehag.

Kommer jag klara leva ett balanserar liv på sikt? Kommer det finnas utrymme för spontana roliga saker när släkt, träning och rehab är avklarat? Eller är min energi slut då? Kan jag verkligen säga nej till svärföräldrarna som självklart vill träffa sin son och sitt barnbarn. Hmmm. Kanske skickar jag iväg dem och får egentid själv hemma. Det är faktiskt inte mig de vill träffa i första hand. Jobbigt bara att vara ifrån bebisen så länge... Kanske tidsbegränsar jag dem? Inte okej från morgon till sen kväll. Åh mitt hjärta värker. Det är hemskt att vara utmattad och BEHÖVA tid ifrån min bebis regelbundet. Han är ju det bästa jag vet. Känslomässigt vill jag vara med honom jämt. Hur påverkas han av att vara ifrån mig så mycket?

Av Sara - 16 november 2014 23:11

Utan mina pojkar. Konstigt. Ensamt. Behövligt. Slippa bli väckt och störd. Påminner mig själv om att det är tillfälligt. Utmattningssvacka och störd nattsömn är en kombination som leder mig rakt ner i depression. För min skull. För mina pojkars skull. Vill jag bli frisk. Försöker njuta av att få sova ostört.

Av Sara - 10 november 2014 15:45

Både jag och bebisen behöver komma ut och göra saker. Vi mår inte bra av att trampa runt här hemma inomhus hela dagarna i mjukisbyxor. Längtar efter rutiner. Ordning och reda. En mening. En uppgift. Vardag. Sociala möten. Göra oss iordning och gå ut. Öppna förskola. Stan. Hem till en vän eller kanske bjuda hem en vän hit. Vara ute i verkligheten och inte bara vår egen lilla bubbla. 
 

Av Sara - 10 november 2014 15:45

Sitter med min ljuvliga bebis sovande i famnen. Vaggar och läser min bok. Ute byggs altan och jag vill inte lägga ner sonen för då vaknar han antagligen av deras skruvande. Jag är så lycklig. Jag är äntligen mamma. Efter år av längtan. Världens finaste bebis. Min bebis. Min son. Tänk att du kom till slut.

Av Sara - 10 november 2014 15:45

Idag är en stor dag. Jag har tagit med min bebis och tillsammans med min vän och henne bebis har vi gått på öppna förskolan! Som jag har längtat efter att prova det. Det var kul. Lagom att dricka en kopp kaffe, leka och sjunga lite. Bebisen tyckte det var jätteroligt med de andra små. Det var skön miljö. Man hinner inte prata så mycket utan man fokuserar på bebisarna. Min utbrändhet syns inte. Jag fungerar som alla andra. Jag är en mamma i mängden. Mamma. Äntligen. Det var såhär jag hade föreställt mig mammaledigheten. Gemenskapen. Lugnt tempo. Bebisarna i centrum. Avslappnat. Mysigt. Jag älskar att vara mamma. Öppna förskola kommer vi definitivt gå till igen! 
 
Efteråt tog jag och min vän en promenad. Det hoppar jag nästa gång. Blir lite mycket och länge att bygga på en aktivitet med det. Målet nu är balans varje dag. Inte köra på och "passa på" när jag väl tagit mig ut, för att sedan få vila i flera dagar. Men kul ändå att jag inte var slutkörd efter öppna förskolan! Att det kan vara lagom att gå dit någon timme och sen hem igen :)
 
Aktivitet och vila, hela tiden varva! 
 
Så. Imorn då? Jag VILL åka till mina hemtrakter över dagen. Hälsa på mormor. Och mamma. Spontant. Ingen får veta något i förväg. Vi tar en tripp och överraskar. Inga krav. Handla mat och fika på vägen. Äta ute. Men. Orkar jag? Borde jag vara hemma och vila? Det här är upptrappningaveckan. Denna vecka går vi upp på halvtid. Kanske inte den mest optimala veckan att resa i? Samtidigt. Jag saknar mormor. Hon är sjuk. Jag vill verkligen hinna träffa henne innan det är för sent. Det borde väl vara viktigare än att klara "jobba"? Jag är övertygad om att jag klarar det. Men frågan är om det kommer en räkning senare? Om jag kanske får bromsa upptrappningen? Om jag hamnar i en ny svacka? Borde inte åka, men vill hemskt gärna...

Av Sara - 10 november 2014 15:45

Att verkligen få använda livet. Göra saker. Inte sitta av tiden i väntan på att energi ska ticka in. Att inte vända och vrida mig i ångest, självkritik och mörker. Att få leva. Det enkla och vackra i att kunna ta med min älskade bebis till öppna förskolan. Att få känna att jag klarar av det. Klarar den sociala biten. Träffa folk. Nytt sammanhang. Ta hand om bebisen i det. Ingen låst hjärna. Ingen panikkänsla. Ingen ångest. 
 
Jag undrar hur trött jag kommer vara imorn? Kommer jag få en räkning för att jag har levt idag? Levt och inte tittat på.

Av Sara - 10 november 2014 15:30

Inatt snurrade tankarna kring det här igen. Det var längesen nu. Orkar inte fördjupa mig. Vet att det behöver ventileras hos kuratorn. Lägger det i den högen. Efter jul. Då jäklar ska det rensas!

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards