Mitt i allt så är mina dagar väldigt långa med bebisen. Sambon jobbar till nästan 19 på kvällarna. Vid 16 någongång är jag egentligen trött, men biter ihop. När han väl är hemma är det ett marathon med matlagning, disk och flaskdisk, ta hand om bebis och i säng. Det blir ingen paus/ avlastning förrän vi lagt oss. Då har sambon första nattpasset till 04, sen är det jag som stoppar i napp och matar om det behövs. Så rent krasst har jag bebisen från 04 till typ 23. Jag förstår att det kanske ser ut så även i andra hem och att många mammor till och med tar hela natten. Dvs 24 timmar om dygnet. Men de mammorna är säkert trötta. Och framförallt är de inte utbrända. Jag har inte reservkrafter som andra har, jag har mitt glas med energi och när det är tomt är det tomt. Kör jag på ändå kommer räkningen i form av förlamande trötthet, ångest, sömnproblem, irritation, mörka tankar osv. Störst av allt, jag blir avtrubbad och uppskattar inte min bebis. Ser honom som ett krav och inte som den ljuvliga fantastiska lilla sötnos han är.
Detta är inte hållbart. I backspegeln ser jag det tydligt.
Nu har jag varit sjukskriven 5 veckor snart och sambon föräldraledig. Nästa vecka börjar han jobba halvtid och vi ska sakta snurra igång hjulet igen. Men vi måste göra annorlunda den här gången. På något sätt hitta balansen så jag slipper falla och resa mig hela tiden. Upp och ner som en jojo. Jag måste få finnas med mina behov varje dag. Känna att varje dag går ihop sig energimässigt.
Vi ska försöka få till att min sambo gör 4 timmar om dagen under halvtidssjukskrivningen. Timmarna kommer antagligen i så fall bli 14-18:15, inte det bästa för att få till rutiner men betydligt bättre än att varva hela dagar och hela lediga dagar. Måste få bort jojoeffekten.
Den långsiktiga lösningen är nog att han byter jobb. Skaffar ett 7-16 jobb. Tänk vilken skillnad! Då skulle jag och bebisen sova bort första timmarna, få bra dygnsrytm och hela familjen få utrymme på eftermiddagarna/kvällarna. Tänker även efter föräldraledigheten, när det ska hämtas och lämnas på dagis och fixas med middag och läggning. Om min sambo jobbar kvar kommer det mesta hamna på mitt bord. Inte sunt!
I vilket fall. När han nu börjar jobba halvtid behöver jag stålsätta mig att inte göra några hushållssysslor. Mammaledigheten ska ägnas åt bebisen och inget annat. Ta det lugnt med honom, gå promenader och kanske besöka öppna förskolan. Ingen tvätt, städning, diskning, matlagning eller plockande! Inte heller fixande/läsa på/shoppa till bebisen. Det tar mycket på hjärnan. Allt hushållsarbete osv får vi göra gemensamt när sambon inte jobbar. Alternativt att han får sköta allt sånt. Prio nu är att jag ska hålla balansen när det gäller energin. Inte dippa ner i det svarta hålet i tid och otid. Klara av att vara mammaledig halvtid och njuta av det. Må bra. Det mår hela familjen bra av.
Jag får ta det utrymme jag behöver, bara av den enkla anledningen att jag behöver det ❤️