Sunda Sara

Senaste inläggen

Bra

Av Sara - 1 april 2015 08:14

Det går bra nu. Utrymme och behov för bloggen finns inte. Jag lever livet istället för att titta på och reflektera. Det är ljuvligt.

ANNONS
Av Sara - 29 mars 2015 17:46

Något tar emot med stresspedagog utbildningen. Vad vill jag få ut av den? Vad kan de lära ut som jag inte redan kan om stress? Vill jag föreläsa om min utbrändhet? Vill jag vara kurator? Vill jag prata stress på företag? Nej? Jag vill ändra mitt liv, byta riktning, göra något nytt. Något kopplat till utbrändheten. Men vad? Något med friluftsliv? Kan man försörja sig på det? Är inte det mest ideelt? Anordna kanotturer, lägereld och vandringar? Skulle jag finna det stimulerande? Jag har en smart hjärna. Behöver få använda den. Självklart skulle kropp och själ må bra av att vara ute i naturen mycket, med glada människor, göra kul saker, men är det inte mer en hobby? Något att göra på fritiden? Eller starta ett företag som jobbar med andra företags hälsovård? Stresshantering, friluftsliv, teambuilding?

Hur ska jag någonsin komma på vad jag vill?

ANNONS
Av Sara - 25 mars 2015 19:04

Kuratorn sa de magiska orden, du är frisk nu. Det är stora ord från den enda jag litar på när det kommer till utmattningen.

Vi hade ett väldigt bra samtal idag. Tur jag gick dit! Det blev förebyggande prat om jobb/skolstart i höst, föräldrarollen, dotterrollen, tro och religion, döden, jul och perfektionism, prioriteringar, balans och att vara frisk. Alkohol och barn, olika människors sätt att koppla av och hennes nya jobb. Hon bjuder generöst på sitt liv och jag vågar öppna upp tillbaka. Vad hade jag gjort om våra vägar inte korsats?

Nu är i vilket fall kontakten avslutad, även om hon finns där vid behov. Likaså läkarkontakten och sjukgymnasten. Nu står jag på egna ben. Häftigt och spännande, lättnad och lite nervositet. Friskförklarad, efter 2,5 år. Tänk att det fanns en utväg ur utbrändheten, tänk att jag hittade rätt till slut, tänk att jag hade modet och styrkan.

Av Sara - 24 mars 2015 09:53

Jag har bestämt mig för att gå till kuratorn imorrn ändå. Jobba förebyggande. Prata om döden och julen. Prata om hösten och jobb/plugg igen. Även om det inte är aktuellt just nu, så kommer jag kanske behöva hennes ord i framtiden. En framtid när hon kanske inte är tillgänglig. Vi pratar om det här och avslutar för den här gången. Kanske bakar jag något och tar med.

Av Sara - 24 mars 2015 09:05

fåglarna kvittrar, himlen är blå, solen värmer och det doftar vår. Jag sitter i skogen och njuter av lugnet. Det här är det mest läkande jag vet.

Livet känns roligt och bra idag. Jag är full av längtan inför den här vår-och sommaren. Jag börjar känna pepp och framtidstro inför hösten. I höst kommer jag vara redo att jobba igen.

Mötet med kuratorn imorrn känns fortfarande onödigt. Bättre att vila och njuta med familjen. Konstig känsla. Jag har alltid suktat efter mer tider än jag fått. Nu känner jag mig väldigt självständig. Jag löser det mesta på egen hand och med min sambos stöd. Läkare, sjukgymnast och nu också kurator börjar kännas överflödiga. Nu vill jag leva mitt liv. Mitt nya fantastiska liv.

Av Sara - 23 mars 2015 20:43

Jag har tid på onsdag, men känner inget behov. Vad ska vi prata om? Visst har jag lite saker jag tänkt på förut, men de känns inte så aktuella längre. Jag känner mig pigg. Jag mår bra. När saker känns tunga hjälper det ofta med vila. Vilan ger mig perspektiv. Sakerna jag skrivit upp känns inte som ett problem längre. Dessutom känns det som att jag redan vet vad hon kommer säga. Jag vill hellre göra roliga saker eller vila, än att älta det där tråkiga.

Kanske kommer jag behöva hennes stöd framöver. Men nu tror jag att jag behöver få njuta av vårsolen och min son. Kanske kan vi ses i höst eller sensommar?

Av Sara - 22 mars 2015 12:17

Faktiskt har ett par saker klarnat.

1) Jag behöver den här våren och sommaren. BEHÖVER! Solljuset. Kravlösheten. Tiden. Det har varit några tuffa år. Jag behöver våren och sommaren för att helt ladda om, för att optimera mina chanser att komma in i arbetslivet igen.

2) Jag har drömt så mycket om mammaledigheten. Jag är inte beredd att släppa den än. Kanske blir det inga fler barn för oss. Jag behöver få suga ut allt ur den. Leksingar stoja i solen i sommar. Efter alla sprutor, all ångest, all längtan oh förtvivlan. Jag måste få njuta ikapp.

Så. Inget jobb eller plugg förrän i september.

Av Sara - 22 mars 2015 09:24

Så har grabbarna rest till svärföräldrarna och jag är ensam i huset. Själv är kanske ett bättre ord. Nu är det min tur. Nu är det återhämtning för den här trötta mamman. Jag har hållit ut länge. Genom magsjuka, långresa och komma ikapp med städning osv här hemma. Nu är jag i mål. Nu är det bara jag och mina behov i ett dygn. Känns underbart, välbehövligt och rätt. Samtidigt ensamt, ångestfyllt och sorgligt. Saknar min bebis och min man. Önskar jag hade energi att alltid vara den sambo och den mamma jag vill vara. Kanske är det något alla mammor slåss med. Jag behöver inte räcka till jämt. Det är tillräckligt att vara otillräcklig. Det är okej att behöva en paus och tid för sig själv. Ladda och komma tillbaka med förnyat tålamod.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se