Sunda Sara

Senaste inläggen

Av Sara - 29 december 2014 02:55

Halv 3 och jag vaknade utan att kunna somna om. Det är förstås upptrappning som spökar. Hur ska det gå? Vad händer om det inte går? Jag vill så gärna att det ska gå, men det är inte vilja som styr utbrändhet. Älskade viljan som tidigare alltid kunnat ta mig dit jag vill och behöver. Men nu är jag utlämnad till kroppen och själen, de tar ingen hänsyn till yttre påtryckningar och önskningar. Vilket kanske är bra, eftersom jag tydligen inte kunde hantera viljan själv.

Tankarna blandas med funderingar över hur pappa tar avslutet. Hur mamma mår och vad hon har för åsikter efter jul.

Önskar jag bara fick sova. Förstår att jag inte kan räkna med det nu innan upptrappningen är avklarad.

Av Sara - 28 december 2014 17:27

Så jäkla irriterad. Skulle vilja slå sönder något. Trött. Orkar inte med något krångel. Började koka inuti när bebisen inte ville somna och mina krafter rann mellan fingrarna medan sambon drack kaffe. Får skylla mig själv som inte bad om hjälp.

Pressen gör mig gråtfärdig. Hitta bilbarnstol. Sambon vill dricka whiskey med sina bröder (dvs vara borta över natten) och snart ska jag trappa upp till 75%. Imorn har jag bjudit hem en ny vän med bebis och vi behöver städa. Så har jag gjort slut med pappa också. Rätt beslut?

Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag är så jävla arg. Irriterad. Frustrerad. Pressad. Känner mig instängd. Som djur i bur. Tror jag har en ångestattack på gång. Hatar hela världen.

Av Sara - 28 december 2014 12:37

Börjar äntligen återfå balansen. Fyra dagar efter julafton. Det är som vanligt sömn, mat, motion, BK, egentid och tom kalender som fått mig på fötter igen. Fy fan vad dyr julen blev i år, alltså i energi räknat. Nu ser jag fram emot en lugn nyårsafton med min lilla familj. Bara vi. God mat och lugn och ro.

Sen är det dags att fortsätta upptrappningen. Från halvtidssjuk till bara fjärdedelssjuk. Är både nervös och förväntansfull. Hoppas så jag ska klara det! Jag kommer bli mer än nöjd om det funkar. Om jag drygt två år efter smällen i väggen faktiskt kan vara bara en fjärdedels sjukskriven och vara föräldraledig sjuttiofem procent. Tänk att klara det och bli stabil i det. Mer än så kommer jag inte kräva av mig själv så länge sambon jobbar där han gör med galna arbetstider. Klarar jag den här nivån så betyder det att han kan söka nytt jobb, att jag antagligen klarar heltid föräldraledighet om han får bättre tider på jobbet. I förlängningen betyder det också att jag kommer klara byta jobb och klara jobba. Jag älskar när spiralen går åt rätt håll. Jag älskar se framstegen. Jag älskar bli friskare.

Av Sara - 26 december 2014 18:17

Det var ett tag sen, men nu är den här igen och håller mig i gastkramande grepp. Jag mår inge bra idag. Har varit trött, mör och svag hela dagen. Inte orkat bry mig och göra rehabgrejer. Inte orkat vara positiv. Bara legat i soffan, läst bok och förträngt. Bara jag får vila så kommer det kännas ljusare och bättre igen. Vet att jag är långt nere nu och att jag inte ser verkligheten för vad den är.

Av Sara - 26 december 2014 13:14

Konstant på spänn. Axlarna uppe vid öronen och redo för strid. Eller för att begränsa och säga nej snarare eller kanske samma sak. Överleva istället för att leva. Var i tanken och inte i kroppen. Klarade inte slappna av och njuta. Inget här och nu. Var fysiskt med på bebisens första jul, men var inte närvarande mer än korta stunder. Alldeles för upptagen med att tolka förväntningar och avgöra rimligheten i dem. Studera perfektionismen runt mig och fundera på min uppväxt. Se familjen med medvetna ögon. Komma ihåg pappa och hur det egentligen var, innan jag bröt kontakten.

Nä. Jag gillar inte jul. Ska nog aldrig mer fira den.

Av Sara - 26 december 2014 10:39

Hur vill jag att det ska vara? Hur hade vi behövt göra för att jag inte skulle känt av utbrändheten?

Firat här hemma. Mysig julfrukost och sen följt våra rutiner med promenader, sjukgymnastövningar osv. Liten jullunch ihop och sen göra oss ordning i lugn och ro. Sen då? Våra föräldrar bor så långt bort. Sent att resa vid 3tiden? Bjuda hit dem till Kalle? Nä, jag kan ju inte se så mycket tv. Bjuda hit dem efter Kalle? Så kan vi se det vi vill och orkar. Så får de se Kalle hemma och sen komma vid halv 6-6. Det betyder att vi behöver laga mat o städa etc. Blä. Bättre vi reser vid 15, säkert lugnt på vägarna då med. Framme vid 17 och får julmat och kan byta klappar. Sen då? Sova över eller åka hem? Sambon vill ju gärna ta några öl och jag vill inte köra. Men packa tar så mycket energi. Dessutom oroar jag mig innan och kanske inte orkar återhämta mig och njuta innan vi är på plats. Nä. Jag står fast vid att jag inte gillar jul. Kanske fira hemma, bara lilla familjen. Säga att föräldrar får komma förbi om de vill, men att vi inte tänker julstäda, julpynta eller bjuda på julmat. De kan få ta med mat...

Av Sara - 26 december 2014 10:07

Jag inte har kraft att äta frukost med min familj. Jag hatar dem. Tröttheten som värker i kroppen av att sitta upp. Irritationen när sambon tuggar. Det obefintliga tålamodet för bebisens gnäll. Om inte far genom mitt huvud. Om inte julen varit hade jag mått bra idag. Jävla jul med sina förväntningar. Eller kanske snarare jävla mig själv som inte begränsade hårdare och sa fler nej. Vardagen fungerar så bra nu. Jag tycker inte längre om högtider. Det blir så smärtsamt uppenbart att jag inte är frisk från utbrändheten än. Kanske ska jag sluta fira jul? Helt enkelt vägra? Inga julkort på sonen. Inga julklappar. Inga julkläder. Framförallt inte resa bort från mitt älskade trygga hem. Hur vore det att bjuda hit familjen med dresscode mjukisbyxor och osminkat? Och julklappsförbud? Fast då åker vi på städning och matlagning, saker man slipper när man åker bort. Och julpyntande. Kanske fira själva, vägra resa runt och vägra låta någon komma hit? Jag försöker leva upp till vad jag tror min mamma kräver av mig. Nästa år firar vi antagligen hos svärföräldrarna. Mindre kravfyllt. Det är nog skönt för mig på ett sätt. Även om jag känner mig lite utanför.

Av Sara - 25 december 2014 14:57

Slut efter två nätter borta. Nu är det vila som gäller. Idag och imorn får ingenting planeras in. Det måste ges utrymme för återhämtning. Ska nog börja med ett bad.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards