Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin jobb

Av Sara - 27 februari 2015 12:22
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 22 februari 2015 09:50

Börjar känna suget efter heltid på föräldraledighet. Börjar också känna sug efter jobb, nytt jobb. Är inte redo att släppa sjukskrivningen helt ännu, men tar det som positivt att jag börjar fundera på det.

Av Sara - 21 februari 2015 16:11

Idag bjöd jag in grannen på spontankaffe efter att hon berättat att hon också är deltidssjukskriven. Det blev ett rätt djupt samtal, ett riktigt samtal utan fasad och yta. Samtal om stress, dålig arbetsmiljö, IVF, parterapi, psykologkontakt, vem är jag och vad vill jag, ego, bekräftelse, relation till föräldrar, vänner som inte stått pall och eget familjeliv.

Det är givande att prata med någon som förstår, givande att få förstå någon annan och stötta. Men det gör mig också trött. Trött av att rota i det onda och röra upp damm. Fokusera på tråkigheter. Öppna upp och inte veta om jag sagt för mycket? Blivit för privat? Tog och gav vi lika mycket?

Jag har tyckt att hon varit så klämkäck förut. Nu fick jag en annan bild. Gillar henne bättre nu, har haft svårt för den där fasaden innan.

Jag är lite rädd för konsekvenserna av att öppna upp. Tänker att jag måste hålla utbrändheten för mig själv för att få jobb. För att en arbetsgivare inte kommer anställa en fd utbränd. Att det skulle vara en nackdel för mig att vara så öppen, att det sprider sig för fort. Folk som känner folk.

Av Sara - 18 februari 2015 15:57

Det bästa vore om jag hinner få ett annat jobb innan jag blir gravid igen. Komma in i, behärska, bli trygg med och bli fast anställd. Sen påbörja syskonförsök. Och det där med att starta eget, skriva böcker, starta grön rehab, hålla i föredrag, utbilda om mig. Jag kan göra allt det. Senare. Efter småbarnsåren. Nu vill jag njuta av sonen och eventuellt ett litet syskon. Dessutom kanske det är bra att få distans till utbrändheten och barnlösheten innan jag börjar jobba med det. Få ha ett sorglöst arbete nu ett tag först, sen känna om jag gillar det och tycker det är skönt. Eller behöver mer.

Av Sara - 18 februari 2015 13:00

Det är mycket jobb i tankarna nu. Hur ska jag ta mig ut i arbete efter utbrändheten? Jag drömmer stort och smått. Tänker ibland att allt är möjligt och ibland att jag kommer bli fast på mitt gamla jobb i all evighet. Vet att jag måste ifrån mitt gamla jobb för att bli frisk. Vet att det inte gör något om jag misslyckas med något nytt, det är okej. Då har jag iaf provat.

Av Sara - 13 februari 2015 17:08

Funderar mycket på jobb och vad jag egentligen vill göra. Utbilda om mig? Bli lärare, kurator eller samtalskontakt? Starta eget och föreläsa om utbrändhet? Utbilda mig inom hälsa, stress och jämställdhet och jobba på företagshälsovård eller liknande? Ta mer studielån? Vilken lönenivå kan jag hamna på efteråt? Eller bli mäklare? Bara lägga till någon kurs till redan befintlig utbildning. Starta grön rehab i staden? Starta företag som gör kickoffer?

Förvirrad. Vad är rimligt? Vad är möjligt? Vad vill jag? Vad verkar kul? Stimulerande? Givande? Ekonomiskt försvarbart?

Av Sara - 11 februari 2015 12:23

Ibland tänker jag att jag borde utbilda om mig. Beteendevetenskap har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag älskar dramafilmer/böcker. Jag fascineras av människors relationer, problem och vad som format dem. Kanske borde jag bli psykolog, kurator eller samtalsterapeut? Jag har alltid varit psykologen bland mina vänner, den som frågat hur folk mår -på riktigt.

Eller så skulle jag kunna använda mina egna erfarenheter av utbrändheten och hjälpa andra som kraschat eller kanske jobba förebyggande? Bli stresskonsult, starta eget och föreläsa? Kanske hjälpa företag ställa rimliga krav på anställda? Lära chefer att bromsa duktiga flickor? Jag tvivlar på att de duktiga flickorna går att bromsa självmant. Jag fick varningsord från flera i min omgivning, men lyssnade inte. Kanske var det försent? Kanske skulle information hållas redan på högstadiet? Gymnasiet? Kanske skulle jag som har egen erfarenheter nå ut bättre än de som höjde varningsflaggor till mig?

Eller så ska jag bara ta mig genom utbrändheten och lägga den bakom mig. Vis av allt nytt jag lärt mig och leva ett lagom liv framöver. Fortsätta som jurist men på ett annat jobb än mitt nuvarande. Kanske är det vad jag behöver göra just nu. Innan jag fått distans till allt som hänt och händer.

Av Sara - 14 januari 2015 15:34

Kuratorn var positiv till mitt uppbrott med pappa. Hon tycker att man är två om en relation även inom familjen/släkten. Det är inte alla som har nära relation med föräldrar och syskon, även om det såklart kan vara så också. Hon tycker dessutom att man aldrig kan skylla på barnet. Det är de vuxnas ansvar att barnet får en relation med både mamma och pappa. Nu har pappa fått en ny chans och inte tagit den. Kanske har han stängt av och valt bort, kanske har han inte förmågan att känna. Vi kommer antagligen inte få veta, men han vet vart jag och bebisen finns om han någon gång skulle välja att jobba med sig själv och inse vad han går miste om.

Det var skönt att få hennes godkännande. Vad gäller bebisen tyckte hon inte att vi behöver säga så mycket förrän han frågar själv. Då kan vi säga att vi försökt ha en relation, men inte fått så mycket tillbaka. Självklart får sonen kontakta morfar om han vill. Mammas man tyckte hon att han kunde kalla morfar Kalle. Kommer sen den riktiga morfarn in i bilden kan han också heta morfar. För barn är inte det här så komplicerat som för oss vuxna.

Däremot tyckte hon att vi tidigt kunde och ska berätta att han är provrörsbarn. Finns bra böcker för barn om det. Lyfta fram hur fantastiskt det är att vi fick hjälp och hur tråkigt vi skulle haft utan honom. Dock inte berätta om hur dåligt vi mådde innan han kom, för att undvika skuldbeläggning.


Vi pratade jobb också. Hon var positivt inställd till det jag sökt. Trodde att det är bra för mig att byta arbetsplats. (I värsta fall gå tillbaka till den gamla, som sista alternativ.) Hon trodde det var en lagom nivå att söka ett handläggarjobb. Trodde absolut att jag skulle klara halvtid och efter en tid sjuttiofem procent, men inte mer medan sonen är liten. Det kan bli trixit praktiskt dock. Hon tyckte om möjligt att jag inte skulle berätta om utbrändheten. Inte blanda in sjukintyg och jobba deltid pga det. Kanske kommer en svacka senare, men då har jag iaf inte börjat arbetet som sjuk. Hon trodde också att jag är så redo jag kan bli. Nu måste jag pröva. Våga pröva. Hon tror jag kommer klara det.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards