Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin Balans

Av Sara - 8 februari 2015 10:01

Inatt tog jag mig äntligen mod. Efter att sambon tagit alla nätter i princip sedan oktober var det nu min tur. Bebisen väckte mig typ hundra gånger och sov oroligt, det blev en matning vid halv 4 och sen bökande i vår säng. Älskade barn. Han är så ljuvlig och tacksamhetskämslorna sköljer över mig. I vilket fall funkade det okej, men jag tror mer på halva nätter än varannan natt. Jag har lätt för att somna och sova djupt första delen av natten, dumt att låta bebisen rucka på den sömnen. Behöver den så väl. Men sen, sen är jag ändå lättväckt och har svårt att somna om, då kan jag lika gärna ha hand om bebisen. Kanske somnar jag lättare till och med om jag har bebisen tätt intill. Sambon då? Han måste stoppa i öronproppar. Nu sov han typ som oss fastän han inte hade bebisansvar.

Ps, jag är glad att jag klarade natten. Tänk om jag nu klarar halva nätter, vilket framsteg! Tänk att vara mammaledig 75% och klara dela nätterna, plus att vi nu verkar få till två träningspass för sambon i veckan. Åhhh, att få vara såhär frisk och stark. Vilken lycka!! Kom ihåg: vilodagarna!!!

ANNONS
Av Sara - 6 februari 2015 15:30

Skulle det kunna vara balans? Varannan dag hemmadag med bebisen och varannan aktivitet? Eller försöka låta dagsformen avgöra kanske?

ANNONS
Av Sara - 6 februari 2015 15:06

Igår var jag och bebisen på stan och shoppade. Idag har vi haft hemmadag och åkt pulka i solen. Känner mig glad och tillfreds med livet. Det är roligt att vara mamma och jag orkar hela vägen.

Av Sara - 5 februari 2015 04:43

Vaken. Ingen ångest eller så, bara vaken. Pigg liksom. Vet inte om min dygnsrytm är rubbad. Sover ofta till 4-5 oavsett när jag lägger mig. Borde lägga mig tidigare, men det är också mysigt att få lite sambotid efter att sonen somnat.

Av Sara - 4 februari 2015 15:42

Åh vad jag är avundsjuk på dem som orkar vara supermorsor. Känner mig så ledsen över att jag inte kan göra allt jag vill för bebisen. Laga egna puréer och gröt. Läsa på och ordna så han får i sig alla näringsämnen utan att använda köpgröt och burkar. Rensa bort allt i plast, förnya med mer giftfritt både i leksaker och matskålar. Använda tygblöjor istället för de i plast som bygger sopberg och förstör vår planet. Handla second hand kläder eller sy själv. Som en krock med allt detta önskar jag att jag hade energi att måla om och fixa till lekrummet. Lite konsumtion och materialism mitt i det duktiga och präktiga.

Jag önskar och längtar hett, samtidigt som jag vet. Vet att ingen orkar allt, vet att bebisen mår bra och utvecklas som han ska, vet att jag som redan varit utbränd behöver få ta enkla vägar och genvägar. För inte kan tygblöjor, hemmalagad mat och träleksaker ersätta en frisk mamma. Det bästa jag kan ge bebisen är en frisk mamma som finns där i vått och torrt. Närhet, trygghet, mat, kläder, torr blöja och till och med potträning. En mamma utan ångest, oro och likgiltighet. En mamma som är glad och orkar. Orkar ge omvårdnad och orkar ge stimulans.

Dessutom har han en pappa. Hur kommer det sig att han inte har ångest över de här sakerna? Kommer det med mammarollen? Med fröken duktig? En sak är säker och det är att jag hade smällt in i väggen pga alla supermorsakrav om inte barnlöshet, maktspel och sexuella trakasserier på jobbet hunnit före. Så på något skruvat sätt är jag tacksam, tacksam att jag hann smälla och laga mig själv hyfsat mycket innan bebisen kom.

Av Sara - 4 februari 2015 14:04

Det dåliga samvetet gnager lite i kanten. Bebis är nu 8 månader och jag hittar inte energi att göra egen mat. Vet inte vad jag skulle göra i så fall? Hur jag skulle orka leta recept, skriva inköpslista, handla, laga och sen eventuellt få stängd mun till svar från lillprinsen. Pappan gjorde några puréer i början, som lillen ratade. Det blev burkmaten som bebisen fick igång aptiten med. Burkmat, köpgröt och köpta smoothies. Gör det mig till en sämre mamma? Nu äter han oftast två mål burk om dagen och ett mål gröt. Mellanmål är faktiskt hembakat (!!) bröd och ekologiska fruktbitar. Ersättningen fyller ut, för välling går han inte med på. Amma gjorde jag bara en månad. Är det dåliga samvetet befogat? Eller är det okej nu några månader att ge burkmat? Vi håller på att träna honom i att äta större bitar och snart är väl puréernas tid förbi. Snart snart kommer han börja äta av vår mat. Kanske är det där jag ska lägga fokus istället? Hitta bra recept och mat för oss alla tre?

Sedan smällen in i väggen har jag svårt för just matlagning. Vet inte varför just det är så känsligt. Orkar inte. Dels är det jobbigt när det handlar om känsla och att slänga ihop ex köttfärssås som kan bli både bra och dålig. Prestationsångest? Dels om att det går åt så jäkla mycket mat. Min sambo äter som en häst. När jag anstränger mig och gör ex paj så tar det slut på en måltid. Förr hade jag matlåda hela veckan. Det är nog mycket det. Så jobbigt att göra storkok hela tiden och fantasin tryter. Köttfärssås, korvstroganoff och kycklingwok. Runt runt. Blandat med falukorv och köttbullar. Nä. Mat känns bara tråkigt och jobbigt. Nödvändigt ont. Vi har beställt Linas matkasse, kanske kan det ge lite inspiration och lagarglädje?

Av Sara - 4 februari 2015 11:30

Behöver det. Kroppen känns mör och öm. Jag känner själen, intuitionen och självkänslan svagare idag. Behöver vila. Skulle klara köra på. Skulle klara aktiviteter idag och även att uppskatta dem. Men något lärde jag mig ändå av förra veckan. Jag behöver vilan. Vila, lugn och ro, återhämtning. Sambon är ledig och tar med sonen ut på äventyr. Jag stannar hemma, har lite tråkigt och laddar batterierna för resten av veckan.

Av Sara - 3 februari 2015 11:48

Jag tror att jag alltid haft ett stressat beteende. Ni vet, skyndat fast det egentligen inte behövts. Jag är en sån som skulle småspringa till tunnelbanan för att komma med ett tåg, när jag ändå bara ska hem och göra ingenting. En sån som inte kan gå från ett rum till ett annat utan att plocka med något som ändå ska dit. En sån som jonglerar med matlagning och disk samtidigt. En sån som effektiviserar allt. Även när det inte behövs. Medan jag väntar på kallvatten i kranen ställer jag in något i kylen. Sätter tidspress på mig själv.

Idag ska vi på lekträff. Bussen går om två timmar. Bebis sover och jag stresspackar skötväskan. Varför? Jag har två timmar på mig och det är en lekträff, dvs ingen räknar med att vi kommer prick utsatt tid. Det är stressen som gör mig trött. Inte själva lekträffen. Jag måste sluta stressa. Andas. Ta det lugnt. Acceptera lite röra runt mig.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se