Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin Balans

Av Sara - 11 april 2015 12:10

Det här är magsjukan från helvetet. Nu är vi inne på fjärde dagen med spyor. Googlar oss trasiga, pratat med BVC och 1177. Klassiskt förstagångsföräldrar. Vad blir bäst. Hur gör andra. Hur får vi stopp på eländet? Påminner mig själv om att det är jävligt nu. Det kommer passera och gå över. Sambon är som ett åskmoln, ständiga utbrott. Mest handlar det nog om att han missar sin mammas 70 års kalas, men också om frustration över att bebisen inte blir bättre. Vad gör vi för fel?

Igår tog jag mig kraft och lagade korvstroganoff, sambon kryddade av på slutet. Idag märkte jag att han haft chili i. Där tog min kraft slut och jag gav också upp för en stund. Trött på att vara positiv, bita ihop och tänka på andra.

ANNONS
Av Sara - 9 april 2015 14:38

Nu är sonen också magsjuk. Sambon hemma från jobbet. Jag är matt och mör, mår bättre men fortfarande inte bra. Jobbat mycket med att vila fastän sambon har fullt upp. Ligga kvar i soffan trots att sambon svär och suckar. Trots att bebisen gråter. Stålsätter mig och märker att de reder ut det själva. Rätt snabbt faktiskt. Och ingen är sur på mig. Det är konstigt, nytt och befriande. Jag fick aldrig känna efter och vila i min uppväxt. Alltid på tå. Reste mig i givakt så fort mamma började fixa med något, för att undvika bli stämplad som lat, bli utfryst eller få en utskällning.

ANNONS
Av Sara - 8 april 2015 09:01

i fredags var jag konstig i kroppen, trött och illamående. Trodde det var utmattning efter fyra heldagar i sträck med aktiviteter med bebisen. På fredag natt visade det sig med fler symptom och även lördag dag. Hemskt magknip, vattnig diarré och matt. Bet ihop under påskafton och tänkte att jag nog ätit något olämpligt. Blev bättre i magen, om än ej bra. Vilade mest påskdagen och annandagpåsk, det höll illamåendet i schack. Igår gick sambon till jobbet igen och det blev en tuff dag. Matt, trött och med knapert tålamod tog jag och bebisen oss igenom dagen. Vid halv nio på kvällen klippte mina ögon och jag fick gå och lägga mig. Imorse var den vattniga diarrén tillbaka. Fan. Så tråkigt att vara sjuk. Vill vara mammaledig och hitta på saker med bebisen i solen. Men, att hitta på saker samtidigt som jag är matt är inte kul, bara dränerande.

Jag måste bryta gamla mönster. Är jag sjuk så är jag sjuk. Här ska inte bitas ihop. Inte tuffa på ända fram till stupet. Sambon får bli hemma en dag eller två, sambon får handla magsnäll mat åt mig, sambon får ta hand om sonen. Jag får vila, läsa, dricka mycket vätska och bli frisk. Rimligtvis är det en magsjuka, som börjat om. Är bara bra om den är lindrig och jag får lite extra vila och ompysslan mot vad jag behöver. Sluta vara så hård mot mig själv. När sambon fick magsjuka skötte jag rubbet i tre dygn och reste bort ytterligare två dygn för att ge honom utrymme. Han kan ta en föräldradag för min skull.

Av Sara - 7 april 2015 09:50

högtider alltså. De påverkar mig mer än jag vill erkänna. Det är som om jag blir påmind om min barndom, mina kassa relationer till både mamma och pappa och utbrändheten. Blä.

Var utslagen två dagar efter påskafton. Hoppas på en piggare dag idag.

Solen skiner och jag vet att allt egentligen är bra. Jag älskar min sambo och min son. Vi har ett fint hus och fina vänner. Våren är här. Jag är frisk från utmattningen om än stresskänslig. Bara jag får vila och lägga påsken bakom mig så kommer allt vara bra igen.

Några moln som skymtar är dock vissa högtider framöver. Vi ska på dop och bröllop. Förväntas jag fixa möhippa? Bebisen fyller ett och mamma kommer med massa åsikter och förväntningar. Vad vill vi göra på midsommarafton?

Jag funkar bäst i vardagen. I vardagen räcker jag till. I vardagen håller sig mamma borta med sina kommentarer, kritik och förväntningar.

Av Sara - 2 april 2015 09:31

Både igårkväll och imorse bokade jag av saker. Utan ångest eller sorg. Utan att känna mig sjuk. Ingen orkar allt hela tiden. Utbrändheten har gjort mig medveten om mina stress/trötthetssignaler och den har lärt mig vikten av att lyssna på dem. Däremot ställde jag inte in pga utbrändheten utan pga av att jag var /är trött. Jag har en tiomånaders som sover dåligt på nätterna, som är förkyld och som jag aktiverat hela veckan. Man kan vara trött för mindre! Det är okej att lyssna på kroppen, det är okej att ställa in och det är okej att återhämta sig mellan varven. Kanske inte okej, utan livsnödvändigt. För alla människor, inte bara fd utbrända.

Av Sara - 29 mars 2015 17:46

Något tar emot med stresspedagog utbildningen. Vad vill jag få ut av den? Vad kan de lära ut som jag inte redan kan om stress? Vill jag föreläsa om min utbrändhet? Vill jag vara kurator? Vill jag prata stress på företag? Nej? Jag vill ändra mitt liv, byta riktning, göra något nytt. Något kopplat till utbrändheten. Men vad? Något med friluftsliv? Kan man försörja sig på det? Är inte det mest ideelt? Anordna kanotturer, lägereld och vandringar? Skulle jag finna det stimulerande? Jag har en smart hjärna. Behöver få använda den. Självklart skulle kropp och själ må bra av att vara ute i naturen mycket, med glada människor, göra kul saker, men är det inte mer en hobby? Något att göra på fritiden? Eller starta ett företag som jobbar med andra företags hälsovård? Stresshantering, friluftsliv, teambuilding?

Hur ska jag någonsin komma på vad jag vill?

Av Sara - 24 mars 2015 09:53

Jag har bestämt mig för att gå till kuratorn imorrn ändå. Jobba förebyggande. Prata om döden och julen. Prata om hösten och jobb/plugg igen. Även om det inte är aktuellt just nu, så kommer jag kanske behöva hennes ord i framtiden. En framtid när hon kanske inte är tillgänglig. Vi pratar om det här och avslutar för den här gången. Kanske bakar jag något och tar med.

Av Sara - 24 mars 2015 09:05

fåglarna kvittrar, himlen är blå, solen värmer och det doftar vår. Jag sitter i skogen och njuter av lugnet. Det här är det mest läkande jag vet.

Livet känns roligt och bra idag. Jag är full av längtan inför den här vår-och sommaren. Jag börjar känna pepp och framtidstro inför hösten. I höst kommer jag vara redo att jobba igen.

Mötet med kuratorn imorrn känns fortfarande onödigt. Bättre att vila och njuta med familjen. Konstig känsla. Jag har alltid suktat efter mer tider än jag fått. Nu känner jag mig väldigt självständig. Jag löser det mesta på egen hand och med min sambos stöd. Läkare, sjukgymnast och nu också kurator börjar kännas överflödiga. Nu vill jag leva mitt liv. Mitt nya fantastiska liv.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se