Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin Svacka

Av Sara - 9 november 2014 15:15

Mitt i allt så är mina dagar väldigt långa med bebisen. Sambon jobbar till nästan 19 på kvällarna. Vid 16 någongång är jag egentligen trött, men biter ihop. När han väl är hemma är det ett marathon med matlagning, disk och flaskdisk, ta hand om bebis och i säng. Det blir ingen paus/ avlastning förrän vi lagt oss. Då har sambon första nattpasset till 04, sen är det jag som stoppar i napp och matar om det behövs. Så rent krasst har jag bebisen från 04 till typ 23. Jag förstår att det kanske ser ut så även i andra hem och att många mammor till och med tar hela natten. Dvs 24 timmar om dygnet. Men de mammorna är säkert trötta. Och framförallt är de inte utbrända. Jag har inte reservkrafter som andra har, jag har mitt glas med energi och när det är tomt är det tomt. Kör jag på ändå kommer räkningen i form av förlamande trötthet, ångest, sömnproblem, irritation, mörka tankar osv. Störst av allt, jag blir avtrubbad och uppskattar inte min bebis. Ser honom som ett krav och inte som den ljuvliga fantastiska lilla sötnos han är.
 
Detta är inte hållbart. I backspegeln ser jag det tydligt. 
 
Nu har jag varit sjukskriven 5 veckor snart och sambon föräldraledig. Nästa vecka börjar han jobba halvtid och vi ska sakta snurra igång hjulet igen. Men vi måste göra annorlunda den här gången. På något sätt hitta balansen så jag slipper falla och resa mig hela tiden. Upp och ner som en jojo. Jag måste få finnas med mina behov varje dag. Känna att varje dag går ihop sig energimässigt. 
 
Vi ska försöka få till att min sambo gör 4 timmar om dagen under halvtidssjukskrivningen. Timmarna kommer antagligen i så fall bli 14-18:15, inte det bästa för att få till rutiner men betydligt bättre än att varva hela dagar och hela lediga dagar. Måste få bort jojoeffekten. 
 
Den långsiktiga lösningen är nog att han byter jobb. Skaffar ett 7-16 jobb. Tänk vilken skillnad! Då skulle jag och bebisen sova bort första timmarna, få bra dygnsrytm och hela familjen få utrymme på eftermiddagarna/kvällarna. Tänker även efter föräldraledigheten, när det ska hämtas och lämnas på dagis och fixas med middag och läggning. Om min sambo jobbar kvar kommer det mesta hamna på mitt bord. Inte sunt! 
 
I vilket fall. När han nu börjar jobba halvtid behöver jag stålsätta mig att inte göra några hushållssysslor. Mammaledigheten ska ägnas åt bebisen och inget annat. Ta det lugnt med honom, gå promenader och kanske besöka öppna förskolan. Ingen tvätt, städning, diskning, matlagning eller plockande! Inte heller fixande/läsa på/shoppa till bebisen. Det tar mycket på hjärnan. Allt hushållsarbete osv får vi göra gemensamt när sambon inte jobbar. Alternativt att han får sköta allt sånt. Prio nu är att jag ska hålla balansen när det gäller energin. Inte dippa ner i det svarta hålet i tid och otid.  Klara av att vara mammaledig halvtid och njuta av det. Må bra. Det mår hela familjen bra av.
 
Jag får ta det utrymme jag behöver, bara av den enkla anledningen att jag behöver det ❤️

ANNONS
Av Sara - 8 november 2014 15:15

Jag har en svacka i utmattningen. Eller bakslag om ni så hellre vill. I fem månader var jag föräldraledig och njöt av att vara normal, men så började symptomen smyga sig på igen. Ångest, sömnproblem, lättirriterad, förlamande trött, uppgiven och negativ, känslor av otillräcklighet och återigen började tankarna snurra i hög hastighet. 
 
Jag antar att min friskhetsprocess och min bearbetning tog en paus när jag blev gravid och under de första omtumlande månaderna med bebisen. Nu fanns utrymme att fortsätta jobbet mot ett sunt liv. 
 
Min kurator kunde ta emot mig vid två tillfällen, men nu är hon otillgänglig till efter årsskiftet. Suck! Hade varit så skönt att göra ett ryck och reda ut allt som gnager, men nu får jag försöka trolla fram en paus knapp och fortsätta om två månader. 
 
Det som gnager mig mest just nu är jobb. Hur sjutsiken ska jag komma ut i jobb igen? Vilken procent är lagom? Kan jag fortsätta inom mitt yrke eller behöver jag en paus? Finns det någon möjlighet att slippa min gamla arbetsplats?
 
Nu får jag fokusera på att fylla mig själv med energi, så jag orkar med terapin i ja nuari.
ANNONS
Av Sara - 7 november 2014 15:45

Så var det slutligen dags. I flera års tid har jag tänkt att jag borde starta en blogg. Hitta ett eget utrymme där alla känslor är okej och alla tankar får tänkas klart. Skriva för min egen skull och kanske även hitta vänner i liknande situation som jag själv.

För ganska exakt två års sedan gick jag in i väggen, efter en tuff arbetsbelastning på jobbet med usel arbetsmiljö, fruktlösa försök att bli gravid och såklart en ständig strävan efter att vara bäst och duktig i allt jag tog mig för. Såhär i efterhand förstår jag att den livssituationen inte kunde hålla i längden och på många sätt är jag tacksam att det till slut tog stopp. Att fasaden fick falla.

Idag tror jag att jag tagit mig genom det värsta och jag sitter nu med en extremt efterlängtad liten ivfbebis i famnen. Men hur hittar man egentligen balansen efter en utmattningsdepression? När man tagit sig upp ur mörkret och ska börja leva igen. Är det möjligt ens med en liten bebis som behöver få komma i första rummet? Hur accepterar man det som hände och att man faktiskt har sig själv att skylla? Hur lever man på ett annat sätt än det man hittills gjort i hela sitt liv? Vad är egentligen en lagom nivå för städning, prestationer på jobbet och hur är man en tillräcklig mamma (alltså inte en supermamma)? Och hur står man emot läkarens ständiga tjat om medicinering? Hur sätter man gränser mot sina föräldrar som vuxen? Hur förlikas man med sin barndom, både de bra och de dåliga bitarna? Hur gör man med människor som inte är villiga att lyssna på mina nya gränser? Måste jag sålla bort vänner som jag inte har utrymme och tid för? Fast jag gillar dem? Hur hittar man ett jobb som passar en som INTE är stresstålig? Törs man säga upp sig från sin trygga anställning som trots allt var en stor bidragande orsak till svår sjukdom? Frågetecknen är många, trots att det nu gått två år!

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se