Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sara - 22 april 2015 17:50

sambon och sonen är bortresta idag för att ge ni utrymme att bocka av på"att göra" listan. Det enda jag lyckats åstadkomma är ett besök hos frisören. Det känns lite hopplöst. Hur ska jag någonsin komma ikapp. Det är inte direkt så att jag vilat övrig tid och nu är en pigg mamma. Jag känner mig trött, less och sugen på choklad. Har försökt skriva en jobbansökan, men datorn är paj och jag blir knäpp av att sitta och skriva på mobilen. Dessutom, det är så svårt att formulera sig. Här sticker jag ut? Får dem att förstå att de ska välja mig? Jag har inte utrymme och energi. Min hjärna är trött. Har fullt upp med att vara föräldraledig. Inte har jag städat eller ens diskat flaskor idag. Suck. Så hård jag är mot mig själv.

För två och ett halvt år sedan var jag så sjuk att jag inte vågade gå uti solen ifall jag skulle träffa på grannarna. Frisör var uteslutet och mamma fick klippa mig hemma ochmin syster förvandla mina ljusa slingor till mörkt hår. Jag har kommit rätt långt ändå. Köra bil själv, gå till en ny frisör, sitta där och kallprata medan radion skvalar i tre timmar. Jag borde vara nöjd och stolt. Glad över mina framsteg. Från och med nu är jag det.

ANNONS
Av Sara - 20 april 2015 12:23

Livet är fantastiskt och fullt av roliga saker. Mammalivet är ljuvligt och aktiviteterna man kan göra oändliga. Ibland önskar jag att jag hade mer energi så att jag kunde göra mera roligt. Mer energi så jag orkade ta mig iväg på mer äventyr med bebisen, ensam och som familj. Ändå har jag det lyxigt nu om man jämför med hur lite energi jag haft under utbrändheten. Tänk om jag hade vetat att jag skulle orka allt detta! Undrar om energin kommer fortsätta öka? Jag undrar vad som är normalt? Jag förstår ju att det jag gjorde före utbrändheten var för mycket, ett tempo människan inte håller för. Jag undrar så vilken energinivå jag kommer landa på till slut?

För övrigt har jag ställt in en sak imorrn och helt plötsligt känns livet hanterbart och fantastiskt igen. Tänk så bra det blir när man lyssnar på kroppen.

ANNONS
Av Sara - 19 april 2015 10:30

Så har det återigen varit några aktiva dagar. Roliga sociala dagar. Solsken och spontanpizza i lekparken. Bebislek inne och mammaprat. Bra dagar, men nu skriker kroppen efter vila. Återhämtning. Lugn och ro, familjetid och hemmapyssel. Bebisen och sambon, mina favoriter.

Känner hur tunnelseendet kommer, hur axlarna ömmar och tankarna stundvis glider in på bittra spår. Tecken på att jag behöver vila. Vila och komma ikapp, känna att jag har koll på läget och ligger steget före. Stoppa ekorrhjulet och kliva av en stund.

Av Sara - 17 april 2015 19:19

så kom mensen. Jag vet, våra chanser att bli gravida spontant är inte stora. Jag vet också att det egentligen är lite tidigt att bli gravid igen innan bebisen fyllt ett år. Jag vet att vi har fyra befruktade ägg nedfrysta på sjukhuset. En dag kommer vi förhoppningsvis vara gravida igen. Ändå. Ändå hade jag hoppats lite liiite på den här månaden. Det hade varit så kul om livet fått vara enkelt och gratis för en gångs skull.

Hur ska jag orka gå igenom väntan en gång till? Varför lyssnar inte känslorna på förnuftet? Hur kommer det sig att ovissheten är så jobbig? Borde jag inte byggt upp tålamod efter alla tunga år? Hur kommer det bli med sexlusten om allt handlar om ägglossning igen?

Jag hatar att vänta. Vill jag göra fet (frozen embryo transfer) redan nu? Kommer min sambo gå med på det? Borde vi vänta till efter sommaren för sakens skull? För sonens skull? Utbrändhetens skull? Eller är det tvärtom. För utbrändhetens skull och då i förlängningen min sons skull behöver vi göra det nu. Innan jag blir besatt och det tar över min vardag och mina tankar. Innan jag kastas tillbaka till alla hemska gamla känslor av maktlöshet och ovisshet. Innan jag ska ut i jobb igen.

Av Sara - 15 april 2015 11:00

Den här bloggen blev inte alls som jag tänkt. Jag såg framför mig hur jag skulle peppa andra att tänka positivt om utbrändhet. Om möjligheter, vägskäl, en mening med allt som sker och tips mot sömnproblem. Visa att det visst är möjligt att bli frisk. Men nä. Mitt behov verkar vara att gnälla och spy ur mig negativitet. En ventil. I verkliga livet är jag oftast positiv. Kanske är det just det, att jag alltid hållit inne med negativitet. Alltid varit den som stöttat andra, varit stark och skakat av mig och förminskat mina egna svårigheter. I vilket fall är jag glad att jag inte lämnat ut bloggadressen till någon jag känner. Det är ingen fördelaktig bild jag visar upp av mig själv, men inte heller hela sanningen. Jag är både och. Både positiv och ledsen, om varandra och samtidigt. Men oftast positiv ;)

Av Sara - 14 april 2015 15:19

När vi längtade efter vårt första barn satte jag mitt liv på paus. Ingenting var längre kul och jag drog mig undan mina vänner. Nu när syskonlängtan smyger sig närmare är det något jag måste lova mig själv och min familj. Att inte pausa livet. Livet ska levas. Jag ska njuta av min son och vara närvarande med honom. Inte låta längtan överskugga det fina vi har. Vår fina lilla familj. Självklart kommer jag ibland längta så det gör ont, gråta och deppa ihop. Men bara tillfälligt, det ska inte bli allt livet handlar om.

Av Sara - 14 april 2015 14:46

Pratade med grannen idag. Hon är gravid igen. Fjärde barnet och nej det var inte planerat. Hon ojade sig över tajmingen med nya jobbet och kaoset som redan är med tre barn.

Avundsjukan och bitterheten, sorgen och orättvisan. Så länge jag har sluppit er. Ända sedan jag blev gravid har jag varit så nöjd, så normal och inte längre utanför. Nu känns det återigen som att jag står ute i kylan och flåsar på fönstret medan alla andra leker inomhus. Syskonkontakt så stark att jag blev förvånad. Det är tufft att ha en bebis och jag förstår såklart att det är väldigt mycket tuffare med två. Ändå. Tänk lyckan över fyra barn. Syskonskara. Storfamilj. Kärlek och tillhörighet.

Jag tycker bra om grannarna och deras barn. Unnar dem glädjen och försöker komma ihåg att var och en har sitt. Jag vet inte hur deras liv är.

Tänk att själv välja hur många barn man vill ha. Tänk att kunna välja när man ska få dem. Tänk att få dem utan tunga provrörsbehandlingar. Tänk att slippa utanförskap, längtan, förtvivlan, hopp som släcks och som tänds igen.

Och jag vet. Jag är redan lyckligt lottad. Jag har ett litet längtansbarn. Jag är mamma. Vi är en familj. Men syskonlängtan är väldigt primitiv, djurisk och ologisk. Jag vill också.

Av Sara - 13 april 2015 08:51

jag har kommit till en punkt där jag tycker det är jobbigt om kalendern är tom. Tråkigt rent ut sagt. Gör mig rastlös. Däremot får jag ångest om den är full. Balansgång. Nu har jag en del saker inbokat i vår. Roliga saker! För att de ska fortsätta kännas roliga behöver jag vara noga med återhämtning. Inte överbelasta, inte köra på. Vila när jag är trött. Ge mig själv paus i vardagen. Hålla ekorrhjulet i schack. Lättare sagt än gjort, men jag har övat ett tag. Den kan gå, jag hoppas jag fixar det. Men det är inte hela världen om något behöver ställas in. Då är det så. Viktigast är hälsan. Amen.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sunda Sara med Blogkeen
Följ Sunda Sara med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se