Sunda Sara

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sara - 23 januari 2015 15:11

Idag har farmor och farfar hand om bebisen. Jag åkte in till stan, shoppade två tröjor och fikade med en kompis. Jag hoppas han haft det bra. Bra övning för mig att släppa kontrollen och åka iväg. Bra för bebis att få relation med farmor och farfar. Vet inte hur mycket vila/energi det här gav mig? Bebistålamod, absolut. Energi, vet inte? Hem och vila nu, så får de fortsätta leka med bebisen. Kanske läsa bok? Lite svårt att slappna av med folk i huset. Känns konstigt att ligga och läsa medan de har hand om mitt barn. Ohyfsat på något sätt.

Av Sara - 22 januari 2015 22:27

Hatar att jag inte orkar dygnen runt. Hatar att jag behöver avlastningen och egentiden. Hatar att jag inte klarar heltid som föräldraledig utan att bli depressiv.

Älskade barn, jag vill vara med dig jämt. Jag vill vara den som finns där på natten, den som matar och byter, den som tröstar och vysjar. Jag vill inte missa en sekund. Jag skiter i jämställdheten, det är jag som fött dig och jag som är din mamma. Jag blir avundsjuk på andra mammor som har mammiga barn. Jag längtar tillbaka till den känslan, de starka banden, att kunna läsa av dig som en öppen bok, vara din närmaste, vara den du helst vill vara hos. Jag vill vara en sån mamma, men orkar inte. Utbrändheten stoppar. Kanske är det bra. Du får relation med fler människor och jag har kvar fler identiteter än mammarollen. Men åh, ibland svider det lite extra.

Av Sara - 22 januari 2015 19:19

Vilken tung dag. Trött. Mör. Behov av vila. Tvingas i något konstigt sövande mellanläge av bebisen. Hemma i mjukisar, men ändå resa sig o fixa saker hela tiden. Mata, röja upp, pottan, röja upp både tvättstuga och badrum, mat igen, röja upp, diska flaskor, leka osv. Var nära att ringa hem sambon, men bet ihop. Nu är han iaf äntligen hemma och imorn kommer svärföräldrarna och barnvaktar.

Av Sara - 22 januari 2015 05:19

1) Det var inte just nätterna
2) Be föräldrar avlastning
3) våga prova

Av Sara - 22 januari 2015 05:03

Känner mig pressad, orolig och rädd. Min sambo orkar inte ta alla nätter själv. Måste avlasta honom på något vis, men hur? Hur mycket tål och klarar jag? Vad är en smart uppdelning? Tidigare delade vi nätterna rakt av, det gick ju inte så bra. Jag fick ett återfall i utmattningen, men kanske hade det hänt ändå? Kanske har jag förändrat tillräckligt mycket annat? Kanske kan vi dela nätterna igen nu och så får jag vara noga med att lämna över och inte stålsätta mig när jag mår dåligt? Hur jag nu ska kunna bedöma det på natten. Ångest. Det är så jobbigt att inte veta vad man klarar. Alternativ:

? bryta vid 04
? bryta vid matning
? varannan natt
? jag tar två eller tre nätter i veckan

Mitt största problem är svårt att somna om när jag blir väckt och att jag kan ligga vaken två timmar i oro/ångest även oväckt. Och att jag är så beroende av sömnen. Eller? Var det överbelastning i stort som gav fallet?

Av Sara - 21 januari 2015 22:10
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 21 januari 2015 17:55
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Sara - 21 januari 2015 13:12

Att våga be om hjälp. Att ta emot hjälp. Det är modigt. Förr ville jag klara allt själv, självständig utav tusan. Utbrändheten har format om mig. Jag måste inte klara allt själv. Det är så befriande insikt. Det är okej att vara beroende av andra. Andra är även beroende av mig. Jag har omvärderat familj och vänner. Hittat mina prioriteringar, vilka jag satsar på i ur och skur. Vilka som kommer i andra eller tredje hand. Min egen plats i prioriteringsordningen.

Jag och sambon har gemensamt ansvar för sonen. Jag behöver inte klara allt själv. Sambon skulle inte heller klara det själv, trots att han inte varit sjuk. OCH vi har underbara föräldrar, som hemskt gärna vill hjälpa till med sonen. Som ställer in allt annat för att få vara barnvakter. Vi har blivit bättre på att använda det. Det är också enklare nu när han är lite större att släppa honom från sig.

Jag älskar min mamma och styvpappa för att vi fick komma hem på så kort varsel, att de tagit hand om sonen, låtit mig vila, lagat mat åt mig och handlat blöjor. Att de orkar det jag inte orkar, att de så villkorslöst gör det. Tänk vad mycket kärlek vi alla hade gått miste om, ifall jag slitit med att göra allt själv. Ifall jag aldrig smällt in i väggen. För jag förstår ju att det här är höjdpunkten på veckan för dem. Att få rå om och skämma bort dotter och dotterson.

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards