Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till.

Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp dripp hela min uppväxt. Den ständiga kritiken. Nu även kritik av min mammaroll.

Vet man inte vem som bestämmer när barnet är ett år ska man inte tro att man bestämmer när de är femton. Hon tycker förstås att jag daltar för mycket. Kanske gör jag det? Hatar att hon kommer åt mig med sina kommentarer. Gör mig osäker i föräldrarollen. Jag vill inte vara som hon. Jag vill ge min son en annan uppväxt. Mer kärleksfull, utan kritik. Jag vill inte att han blint ska lyda. Se hur det gick för mig.