är mitt antidepressiva. Lustigt hur den kan ha sån effekt. Tankarna snurrade upp och landade sen fint i ordning. Klarare. Stretchade efteråt och känner hur jag spänt kroppen under stressen. Ömmande muskler, ihopsjunken hållning. Avrundade med BK och kände hur jag landade i mig själv igen, i det friska och nya. Inte de gamla perfektionistspåren. Det är en ny tid nu.

oro och lätt ångest. Nu var det längesen. Familjen sover, jag ligger tätt intill med snurrande tankar.

Bebisen och jag var på dop i helgen, väldigt stor sak för någon som varit utbränd. Det var mycket folk, mycket kallprat med okända människor och mycket sorl. Mitt i det ta hand om min son. Fast det var nog tack vare honom det gick bra. Något att fokusera på som var viktigare än andras intryck av mig. Dessutom en så naturlig konversationsöppnare.

I vilket fall var jag helt slut efteråt. Sådär trött i hjärnan och full av intryck. Sådär som jag förr blev bara av ett telefonsamtal, ett kuratorbesök eller en tur till ICA. Så trött att jag inte kan ta in mer information och sömn är det enda möjliga.

Men det är okej. Det var en utmaning med tanke på min utbrändhet och dessutom en naturlig reaktion. De flesta blir nog trötta efter en sån här sak?

I vilket fall. Det som nu ger mig ångest är min älskade bebis ettårsdag. Vi har bjudit in släkten, försökt begränsa men det blir ändå många. Både svärmor och mamma är ivriga att hjälpa till, vilket konstigt nog stressar mig än mer. Jag är rädd att nivån inte blir så enkel som jag tänkt mig. Att förväntningarna runt omkring är högre än jag orkar leva upp till. Mest är jag rädd för att hjärnan kommer bli full och att jag behöver gå och lägga mig. Att kroppen stänger av, slår av strömbrytaren och helt vägrar ställa upp på stressen.

Min älskade unge. Jag vill att du ska ha en fin dag. Jag vill vara närvarande både fysiskt och i tanken. Jag vill att det blir lagom. Allting. Från förberedelser till städning.

Jag vet också att vi är två. Men jag har så svårt att släppa in sambon. Vill göra allting själv så det blir perfekt. Som om mitt sätt är det bästa. Det sitter så djupt rotat det här med firande. Under hela barndomen har vi jagat perfektion vid dessa tillfällen.