Det har varit tufft idag. Trött mamma och pigg bebis. Jag har tagit mig genom dagen med hjälp av kaffe och choklad. Nu är pappan hemma och har tagit över, men jag klarar inte vila. Kommer inte ner i varv. Räknar ut att jag druckit fem koppar kaffe och ätit ett helt paket kakor. Hög på koffein och socker. Hoppas innerligt jag inte förstört nattsömnen. Skulle liksom behöva komma ner i varv för kvällen och natten och sen kicka igång igen imorrn fm när sambon åker till jobbet igen. Balansgången är svajig just nu...

gick upp med bebisen halv 7. Sen dess har det gått i ett. Känner mig jättestressad över att jag inte kommer någonstans. Plockar och plockar. Diskar och röjer. Det är ett evighetsarbete där jag hela tiden jagar, hela tiden ligger efter. Pappan kommer upp efter sovmorgon och äter sonika frukost i lugn och ro mitt i röran. Jag kokar inombords. Det ligger farliga kablar, viktiga papper och dyrbar dator på golvet. Inte särskilt barnvänligt. Disken överbelamrar kökets alla ytor tillsammans med räkningar och leksaker. Vårt hem är ett bombnedslag. Jag är trött. Pappan nynnar i lugnande ro. Snart går han till jobbet och jag ska själv röja upp samtidigt som jag matar/byter/leker/söver bebis. Packar och kommer iväg med bebis. Har vi rena bebismuggar? Behöver vi handla katrinplommon? Tankarna snurrar. Ute skiner solen och jag borde ta en promenad. Morgonen är ju min egentid. Sambon har gått bero tid för att jag ska få utrymme utan bebis. Känns inte som tiden används till det. Kanske är idag ett undantag? Kanske är det bara mycket just nu?