tårarna rinner och jag vet inte riktigt varför. Jag är trött, så trött. Jag har mycket att göra, så mycket att göra. Hur ska jag orka? Hur ska jag klara? Och om jag inte orkar, hur ska sambon orka?

sambon och sonen är bortresta idag för att ge ni utrymme att bocka av på"att göra" listan. Det enda jag lyckats åstadkomma är ett besök hos frisören. Det känns lite hopplöst. Hur ska jag någonsin komma ikapp. Det är inte direkt så att jag vilat övrig tid och nu är en pigg mamma. Jag känner mig trött, less och sugen på choklad. Har försökt skriva en jobbansökan, men datorn är paj och jag blir knäpp av att sitta och skriva på mobilen. Dessutom, det är så svårt att formulera sig. Här sticker jag ut? Får dem att förstå att de ska välja mig? Jag har inte utrymme och energi. Min hjärna är trött. Har fullt upp med att vara föräldraledig. Inte har jag städat eller ens diskat flaskor idag. Suck. Så hård jag är mot mig själv.

För två och ett halvt år sedan var jag så sjuk att jag inte vågade gå uti solen ifall jag skulle träffa på grannarna. Frisör var uteslutet och mamma fick klippa mig hemma ochmin syster förvandla mina ljusa slingor till mörkt hår. Jag har kommit rätt långt ändå. Köra bil själv, gå till en ny frisör, sitta där och kallprata medan radion skvalar i tre timmar. Jag borde vara nöjd och stolt. Glad över mina framsteg. Från och med nu är jag det.