Direktlänk till inlägg 14 mars 2015
förr hade jag sådan hunger för jobb och prestation. Vek mig dubbel för att vara till lags, för att vara bäst. Blev sporrad av att fler sökt samma tjänst som jag. Tävlingssinnet var enormt och jag vann oftast. Ibland visste inte folk att jag tävlade mot dem, som inom fotbollslaget eller på sommarjobbet.
Nu är hungern och tävlingsinstinkten som bortblåst. När någon ställer krav drar jag mig undan, blir avskräckt. "Vi kräver mycket i den här välbetalda tjänsten - ohh då är det nog inget för mig". Hur jag nu ska hitta ett kravlöst jobb? Starta eget?
Utbrändheten har gett mig så mycket. Den var ett helvete att ta sig igenom, men den har gett mig öppna ögon. Jag vet att jag är värdefull utan prestationer, att det inte hänger ihop. Jag vet vad som är viktigt i livet, vilket inte är prestationer. Viktigt är familj, vänner, TID, naturen, göra sånt jag mår bra av som att läsa, ätachoklad, se en serie med sambon, leka i gungparken med sonen, gå på stand up, njuta av vårsolen, motionera och tänka hela tankar.
Jag har gått vidare i jobbprocessen, trots att jag inte vill. Trots att jag känner att de kräver för mycket. På kuratorns inrådan har jag mejlat och sagt att jag bara är beredd att jobba halvtid. Dessutom har vi ju magsjuka här hemma, så jag har behövt säga nej till intervjutider och kommer dessutom vara i dålig form. Igår var jag så trött att jag gråtande bröt ihop. Intervjun är på söndag, vet inte hur mycket utrymme det finns för återhämtning. Speciellt inte när jag är vaken nu.
Fick precis veta att min motspelare är en man. En man som antagligen är redo att jobba heltid och som inte bråkar om intervjutider. Plötsligt vill jag ännu mindre ha tjänsten. Orkar inte tävla. Vill inte tävla. Ta honom och låt mig slippa fortsatta processen. Pressen är så stor. Jag känner sån motvilja. Kuratorn säger att det är vanligt att få "tänk om" tankar, men jag känner mest att jag inte vill.
Hrkonsulten är som en iller som jagar mig. Vill ses på söndagar, kvällar och alla möjliga konstiga tider. När jag berättade om magsjukan svarade hon att då tar vi det över telefon. Hon är crazy.
Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag har tappat mitt jäklar anamma någonstans.
jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...
Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...
min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...
Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...
Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|