Jag har blivit snabbare på att återhämta mig. Kan vara så trött att jag har ont i hela kroppen och tankarna är kolsvarta, sen ta mig upp och bli pigg av promenad och lite egentid. Sånt som förr tog dagar och ibland veckor att återhämta mig från går nu på timmar. Magiskt. Är det såhär det är att leva ett friskt liv? Aktivera sig, bli trött och därför vila. Sen ha utrymme att aktivera sig igen. Balans. Kanske kan jag vila även innan jag blir trött och på så sätt slippa få ont i kroppen och bli svart i tankarna?

Tung och lång vecka bakom mig. Hade nattgäst och fick bita ihop imorse för att vara trevlig. Märkte hur jag tappade ord och hade svårt att förstå vad de andra sa. Jag hör att de säger något men förstår inte vad. Hjärnan orkar inte.

Dagen började fel, utan promenad och egentid. Något jag verkligen hade behövt idag. Ska försöka starta om mig själv. Äta, dricka kaffe och ladda för promenad. Skicka iväg bebis o sambo och vars själv. Självtid.

Trött, men vaken igen. Åh som jag saknar tiden jag sov hela nätter :( Tiden jag slapp ha ångest och oro. Fan.