Jag har gått en lång slingrig väg, stundtals i uppförsbacke, ibland i nedförsbacke och vissa gånger har jag fått klättra uppför bergsväggar och kastat mig utför stora stup. Jag har gått långt. Jag har varit modig, envis och viljefylld. Jag har gjort allt i min makt för att hålla det löfte jag gav mig själv om att ställa allt tillrätta igen. Den där dagen när jag insåg att jag hade kört mig själv in i väggen, att jag inte kunde skylla på någon annan. Ansvaret var och är mitt eget.

Ibland blir jag trött och ledsen. Idag är en sån dag. Jag har som sagt gått långt, men är ändå inte framme. Hur lång är vägen egentligen och vad är målet? När får jag leva på riktigt igen? Sådär varje dag som friska människor gör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...