Sunda Sara

Direktlänk till inlägg 17 december 2014

Du som separerat med barn.

Av Sara - 17 december 2014 11:49

Tänker ni på barnens bästa i jul?

Jag är vuxen nu. Har egen familj. Ändå slits jag itu av dåligt samvete. Firar hos mamma iår, igen. Pappa kommer kanske sitta själv. Pappa som jag för övrigt har dålig kontakt med. Pappa som jag saknat hela min uppväxt samtidigt som jag alltid varit mammig.

Mitt inre barn gråter. Gråter av hur fel allt känns. Minns alla julaftnar som firats hos styvfarmor och styvfarfar. Hur utanför jag kände mig. Hur jag gjorde allt för att minimera det faktum att vi inte var en kärnfamilj. Låtsas att mina syskon var helsyskon. Varit smärtsamt medveten om att det var deras kusiner men inte mina. Hur alla ojade sig över att styvfarmor köpt så fint till mig också, fast jag inte var deras biologiska barnbarn. Hur jag till och med bytte till min styvpappas efternamn, eftersom jag ville heta samma som mamma. Eftersom jag ville att vi skulle vara en vanlig familj. Hur ofantligt utanför jag kände mig. Allt mer skar jag bort pappa. Allt mer ont gjorde det. Mamma har alltid stolt sagt att hon inte pratat skit om pappa. Det hon missar är att hon istället nedvärderar allt det han står för och är. För att inte tala om alla gånger hon sagt att min styvpappa är så snäll och rättvis mot mig med, att mina syskon är som helsyskon osv. Det var en tung börda att lägga på ett barn, när det är de vuxna som rört till det.

Mitt inre barn gråter och jag är äntligen vuxen nog att hålla om och trösta. Borsta av hennes knän, släppa ut håret som mamma lurat i henne måste vara ordentligt uppsatt jämt. Tar henne i handen och slår andra näven i bordet. Nu får det fan vara nog! Nu får mamma och pappa skärpa sig båda två. Nu får mamma ta sitt mammiga barn och åka till hennes pappa en stund på julaftons förmiddag. Kanske kunde vi träffats hos farmor på neutral mark? Pappa får också anstränga sig mer. Hur vore det om han köpte med gott fika, en ny leksak och kom hem till mamma för att träffa mig? Kära mamma och pappa, kunde ni inte bitit ihop för min skull dessa förmiddagar? Låtit mig bli trygg med pappa också i lugn och ro. Kanske kunde jag och mamma åkt till pappa också. Kanske kunde de någon gång gått på föräldramöten ihop? Fotbollsmatcher? Varför tvingade ni mig välja? Varför accepterade ni mitt val: mamma. Jag har alltid älskat er båda lika mycket. Har alltid behövt er båda lika mycket.

Så till dig som separerat med barn. Ser du till barnets bästa? På riktigt? Eller får de stressa runt på flera stopp på jul för att göra alla föräldrar nöjda? Kanske firar de vartannat år och har en klump i magen över hur den andre föräldern mår? Kan ni samsas denna högtid som faktiskt är barnens högtid? Jag lovar, det barnen önskar sig allra mest är inte dyra julklappar. Det är att slippa klumpen i magen.

Förresten ska jag ta mitt inre barn i handen och ändra tillbaka mitt efternamn. Jag ska ta med min bebis och låta honom få det efternamnet också. Jag är jag. Jag duger som jag är. Jag är inte längre rädd att vara utanför.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara - 8 augusti 2015 17:37

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Av Sara - 8 augusti 2015 10:48

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

Av Sara - 6 augusti 2015 05:19

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Av Sara - 4 augusti 2015 09:30

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Av Sara - 8 juli 2015 01:40

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...

Presentation

Livet kan aldrig bli som förut efter en utmattningsdepression, men visst borde det kunna bli bra ändå? Här kommer jag skriva om min väg mot balans och ett meningsfullt liv! Fröken duktig får stiga åt sidan och ge plats åt mig själv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11
12
13 14
15
16 17 18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards