Så var det slutligen dags. I flera års tid har jag tänkt att jag borde starta en blogg. Hitta ett eget utrymme där alla känslor är okej och alla tankar får tänkas klart. Skriva för min egen skull och kanske även hitta vänner i liknande situation som jag själv.

För ganska exakt två års sedan gick jag in i väggen, efter en tuff arbetsbelastning på jobbet med usel arbetsmiljö, fruktlösa försök att bli gravid och såklart en ständig strävan efter att vara bäst och duktig i allt jag tog mig för. Såhär i efterhand förstår jag att den livssituationen inte kunde hålla i längden och på många sätt är jag tacksam att det till slut tog stopp. Att fasaden fick falla.

Idag tror jag att jag tagit mig genom det värsta och jag sitter nu med en extremt efterlängtad liten ivfbebis i famnen. Men hur hittar man egentligen balansen efter en utmattningsdepression? När man tagit sig upp ur mörkret och ska börja leva igen. Är det möjligt ens med en liten bebis som behöver få komma i första rummet? Hur accepterar man det som hände och att man faktiskt har sig själv att skylla? Hur lever man på ett annat sätt än det man hittills gjort i hela sitt liv? Vad är egentligen en lagom nivå för städning, prestationer på jobbet och hur är man en tillräcklig mamma (alltså inte en supermamma)? Och hur står man emot läkarens ständiga tjat om medicinering? Hur sätter man gränser mot sina föräldrar som vuxen? Hur förlikas man med sin barndom, både de bra och de dåliga bitarna? Hur gör man med människor som inte är villiga att lyssna på mina nya gränser? Måste jag sålla bort vänner som jag inte har utrymme och tid för? Fast jag gillar dem? Hur hittar man ett jobb som passar en som INTE är stresstålig? Törs man säga upp sig från sin trygga anställning som trots allt var en stor bidragande orsak till svår sjukdom? Frågetecknen är många, trots att det nu gått två år!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska börja ett nytt jobb och det jag lägger min energi på är kläder. Efter sjukdom och föräldraledighet har jag varit ifrån arbetsmarknaden i typ 3 år. Jag har gått i mjukisbyxor osminkad, träffat familj och andra mammor. Inte varit speciellt ofta...

Så åkte sambon och sonen iväg till farmor och farfar. Och jag blev ensam kvar. Behöver egentiden så väl, men saknar dem redan. Inatt hade jag stressdrömmar igen. Har haft det flera nätter rad nu. Legat vaken timmar. Jag behöver vila. Stressa ner. Reh...

min själ längtar efter yoga. Lugnet, stämningen, harmonin, medvetenheten, här och nu känslan och det kravlösa. Att bara få vara. Att få räcka till. Att få utrymme för mig själv. Att investera i min själ. Jag gick på gravidyoga och älskade det, de...

Så har vi haft en vecka ihop hemma. Semester. Vi har varit iväg på två resor och däremellan varit i huset. Huset börjar bli väldigt rörigt nu. Sängarna obäddade, smutsiga strumpor på golvet, toaletter som behöver städas, smulor i köket både på bord o...

Oj oj, hur ska det gå när han börjar dagis? Sagt medan jag traglar i sonen mat. När pappa blir hemma i höst blir det nog mera ordning! Sagt när jag lekt i honom en tugga till. Läste någonstans att perfektionism är ett droppande på barn. Dropp drip...